Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kräfthistoria. Af Karl Erik Forsslund. Med teckningar af A. Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och storkräftan talade åter, med mörk blick och
darrande känselspröt:
»Dårar», sade hon, »när skola edra ögon bli
öppnade och edra tankar fria och mogna! Hvem vet
något om dessa ting, om denna sällsamma
förvandling? Jag har själf en gång som barn varit där uppe,
ofvan vattnet, och jag längtar ej dit igen — där var
mig tungt att andas. Barn, här är ert hem, vänd
om, vänd om och stanna här!»
De hörde honom ej, ett par hade redan ramlat
ned i buren och andra voro på god väg.
3 Han I det ej bra här», fortsatte storkräftan,
»ären I ej skapade att lefva här i det sköna vattnet!
Hvem vet hurudant ert lif blir där uppe, hvem vet
om lif eller död väntar er där? Kanske blifven I
kokta vid sakta eld, kanske är det därför edra skal
blifva flammande röda, det vet ingen. Men här han
I ert hem och ert lifs mål, här han I er rikliga
näring och er lefnads glädje hos hvarandra. Stanna
här, vänd om medan tid är!»
Han talade mer än, men det var som att tala
för stenarna. Till slut var han ensam kvar; då gick
han sin väg och vände långsamt åter till sitt hål inne
vid stranden.
Redan på afstånd såg han något mörkt sticka
fram ur hålet. Så småningom antog det form af ett
par små fina klor — så såg han tvenne mjuka,
slingrande spröt och ett par glimmande svarta ögon.
Det var en unghona som satt där och väntade
på honom. Han stannade framför henne och såg
bort.
»Skall du inte följa de andra», frågade han, »dit
upp i ljuset?»
»Nej», svarade hon sakta, »jag vill stanna här,
hos dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
