- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
71

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utanför. Studie af Gustaf Janson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Kan inte ja arbeta? Jo, var lugn för de’,
patron! Ja’ ä’ förstås lite’ svulten nu, men så har ja’
också lågat på sjukhuset mest hela vintern.

Bondens små ögon blefvo än mindre och en
spefull blick sköt fram under de halfslutna ögonlocken,
då han vände sig om och såg mot huset, ty
köksdörren knarrade på sina gångjärn. En lång
femton-årig pojke med händerna djupt nedstuckna i
kavajfickorna hade kommit ut och stannat på trappan.

— Far, ropade han utan att bry sig om den
främmande karlen — aftonvarn ä’ i or’ning.

Ett både lystet och blygt uttryck glänste i
vagabondens ögon, hvilka bedjande fastades på bonden.

Denne höjde på axlarna liksom för att skaka
bort något obehagligt och sade därpå med sin mest
knipsluga blinkning:

— Får en si hans betyger eller inte?

— Ja sir patron, svarade karlen, när han ej längre
såg någon möjlighet att undslippa den besvärliga frågan

— dom . .. dom har ja’ tappat. Ja’ hade dom här i
förrgårs — han slog på en af sina trasiga fickor —
men i går morse var dom borta.

Bonden skrattade spefullt.

— Ä’ han säker på, att han haft nå’ra, hva’?

Trashanken förstod att han måste bekänna kort

och började med ett inställsamt flin:

— Äh, inte ska patron vara så noga me’ en
fattig fan, som kommit i omständigheter, sade han
med ett misslyckadt försök att visa sig uppsluppen. —
Patron kan ju ta’ mej på en vicka, vet ja’.

— Nä, ja’ tror inte vi bryr oss om den saken.

— Bondens min blef strängt afvisande, när han nu
för sista gången vände sig bort.

— Äh hör nu, patron! Patron Olsson, visst ska
vi komma om sams! — Han linkade ett par steg
närmare och upprepade: — Ta’ mej en vicka på för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free