Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fattige ynglingen och den spetälske mannen. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som dansa därinne på bonade tiljor, står olyckan med
svärdet lyft____
Men likväl är du icke lycklig som jag.
Den unge mannen ler med hån. Orden äro en
dåres och det anstår icke en klok man att akta därpå.
Han vill icke längre betrakta den främmandes
borttorkade gestalt, kring hvars insjunkna mun synes ett
förvridet grin, måhända ämnadt att vara ett löje. Han
vill icke lyssna till det tomma ljudet af den ihåliga
stämman. Ännu en gång må hans själ fröjdas åt de
röda lågorna, sedan skall han taga stafven och
vandra sina färde sorglöst som förut.
Så tänkande vänder han sig ånyo mot borgen.
Men se — den har förlorat sin glans. De hundra
eldarna blekna till intet för månens hvita ljus, hvilket
nu i bländande klarhet hvilar öfver höjdens stig. Och
som ynglingen betagen blifver vid att stirra in i det
stilla silfverflödet från himmelen, förnimmer han för
första gången, hur tätt allfarvägens mörker omhvärfver
honom, och att nattens tystnad är inne. Alla blad
hafva somnat. Skogens fåglar äro förstummade och
grodorna i diket kväka icke mer. Men ur dunklet
återljuda den spetälskes ord och draga mot hans
vilja ynglingens håg.
— Lycklig som du? upprepar han men ler icke
mer i hån.
Den spetälske återtager:
— Ja, lycklig prisar jag mig, emedan jag sökte
döden och fann lifvet. En gång bodde jag där uppe
i borgen, och stekta kapuner och unga hjortar voro
min kost, min bägare bräddades af drycker, röda som
solen, när hon dalar i stormens moln, och hvarje natt
sof jag ruset af i famnen på borgens skönaste tärna.
Jag var förnämligare än de andra, skalderna sjöngo
mitt lof, och trogna svenner vaktade mitt hviloläger.
Så lefde jag och härskade i lifvets rike, tills en mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
