Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1901—oktober 1902. Minnesrunor af Emil Svensén (med miniatyrporträtter) - Axel Vilhelm Ljungman - Charles Dickson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omstörta grundvalarna för vårt urgamla samhällsskick, ty
Ljungman var snarare konservativt anlagd med en
viss brist på hållning, som tidtals lät honom utföra
rätt betänkliga svängningar mellan partierna. Nej, det
var endast lusten att införa i grundlagen den
systematiska ordning och reda, som så sällan existerar i
ett lifskraftigt, i organisk utveckling stadt samhällsskick,
men som däremot torde återfinnas i de sydamerikanska
republikernas elegant afrundade, aldrig efterlefda
statsförfattningar. Denna lust urartade med åren till en
fullständig vurm, åt hvilken Ljungmans bästa vänner
betänkligt skakade på hufvudet, och som gaf ständig
näring åt hans motståndares skämtlynne. Endels hade
kanske denna vurm sin förklaring i en mångårig
sjuklighet, som menligt återverkat på hans lynne och
själs-lif. När han 1899 ej blef omvald, tyckes denna
motgång verkat rent af förkrossande på en man, för
hvilken politiken blifvit till en lifsluft, och denna motgång
torde i hög grad medverkat till, att hans sjuklighet
tog öfverhand och inom kort gjorde ett slut på hans
verksamma lif.
En äldre generation tillhörde Charles Dickson
(död den 3 april 1902, 88 år gammal). Han var en
ättelägg af den stora, från England till Göteborg
inflyttade köpmanssläkt, som genom sin mångsidiga och
vidsträckta verksamhet för alltid inskrifvit sitt namn i
denna stads historia, och liksom så mången af den
göteborgska köpmansadeln ägnade han sin
mannaålders bästa kraft åt ett storartadt kommunalt arbete
på olika områden, men särskildt på den samhälleliga
hygienens fält. Efter representationsreformen, af
hvilken han var en ytterst ifrig anhängare, invaldes han
i Första kammaren, som nog också bäst passade för
honom, men ej gaf tillräckligt utrymme åt hans
rastlösa verkningslust. Vid 1872 års val gick han därför
öfver till Andra kammarens Göteborgsbänk, från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
