- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1906. Trettiotredje årgången /
165

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tsardömets apoteos. Af Alfred Jensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under sin vistelse i Moskva och Petersburg knöt
Mickiewicz personlig bekantskap med den ryske skalden
Alexander Pusjkin, och en kortare tid bortåt rådde
verklig vänskap mellan den slaviska världens båda
skaldefurstar. Härom vittnar just »Peter den stores
minnesstod
», en annan sång i samma epilog-cykel. En
regnig afton — heter det i dikten — stodo två unga
män (Mickiewicz var blott fem månader äldre än
Pusjkin) arm i arm under gemensam kappa vid
Falconets bekanta staty af tsar Peter till häst. »Den
ene var en pilgrim från västern, ett okändt offer för
tsarens öfvermakt; den andre var det ryska folkets
bard, berömd i hela norden. Ehuru bekanta blott
några dagar, hade de dock redan hunnit blifva vänner,
och upphöjda öfver jordiska hinder, stodo de liksom
två alptoppar, som, fastän åtskilda genom en fors,
luta sina hjässor mot hvarandra utan att akta på
vågornas hot.» Och då de båda skalderna riktade
blicken på tsaren till häst, låter Mickiewicz den då
ännu byronistiskt svärmande Pusjkin sia det ryska
tyranniets störtande med följande jämförelse mellan tsar
Peter och den romerske fredsfursten Marcus Aurelius:

»Åt den regent, som skapat detta välde,
en regentinna monumentet ställde,
och tsaren, gjuten i en bronskoloss,
re’n sitter upp på sin Bukefalos.
Han väntar blott att få en värdig ort
att hvila på, ty stort är härskarkrafvet;
hans eget land var ej tillräckligt stort,
och därför söktes grunden bortom hafvet.
Från Finlands kust en klippa af granit
höggs ut på nådigt bud af kejsarinnan,
och öfver sjön i båt den fördes hit
och lades ödmjukt ned för härskarinnan[1].


[1] Katarina II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1906/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free