Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken. Så skedde, och jag talade om en berättelse för dem.
Derefter sjöng en finne en finsk andlig sång. På qvällen var
det rätt dugtig sjögång, så att vi icke kunde predika. Men vi
sjöngo: Vår Gud är oss en väldig borg. Sedan bådo vi.
Derefter sjöngo vi: Trygg i din vård jag lemnar mig, samt:
Jag-har Gud och jag har nog.
Dagen derefter var Kristi himmelsfärdsdag. Vi samlades
som de förra dagarne, och jag talade först till svenskarne och
sedan till finnarne. Vårt sällskap skulle nu snart skingras.
Endast en del af emigranterna skulle från England gå med
samma linie som jag. Andra skulle fara med Cunard-linien.
Under resan öfver Nordsjön sökte jag göra mig reda för
orsaken, hvarför så många lemnade sitt fädernesland och foro
bort till Amerika. De flesta svaren kunna sammanfattas i de
ord, som en finsk flicka sade: »Jag skall väl dit och söka min
lycka jag ock såsom alla andra.» Somliga hade ju ett bestämdt
mål, somliga hade anförvandter att komma till. Men de fleste
reste på måfå. Det vardt derför för oss desto vigtigare att
bjuda och bedja dem hålla sig hårdt till Jesus, som kunde följa
med alla öfver allt, hjelpa, stödja och bära hvar och en efter
hans behof, för att sedan samla dem i den eviga härlighet,
dit han sjelf farit upp. Och vi hoppas, att ordet ej skall
komma fåfängt tillbaka. Gud har lofvat det.
Ombord på båten hade vi all anledning att vara nöjda
med det bemötande, vi erforo. Kaptenen var en mycket
human och vänlig man. Våra hytter voro bra, maten likaså.
För den senare fingo vi betala vid pass 6 kronor om dagen,
och då bör man ju kunna få äta ordentligt. Fröken G., som
låg sjuk en stor del af tiden, kunde ingenting äta. Men det
kostade lika mycket. Emigranterna i tredje klassen hade mat
utan någon särskild kostnad. Det var en för dem ovan mat,
och många yttrade stort missnöje deröfver. Man kan dock
icke säga, att maten var dålig, om den också icke precis var
god. Brödet var, hvad vi i Sverige kalla sur limpa, och det
smakade naturligtvis icke väl i deras mun, som voro vana vid
det hårda rågbrödet. Buljongen eller köttsoppan var till halten
val svag men mycket pepparstark och derigenom motbjudande
för de fleste. Men det är nu en gång så, att olika nationer
laga till sin mat på olika sätt. Köttet var ganska försvarligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
