- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / 1857 /
2

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/

meuniskan i clt mera dufvel tillstånd än då hon musicerar mellan akterna af en
tal-pjes, sällan låter musiken sjelf mera misantropisk än vid dylika tillfallen, då den är,
ej blott en Ijenare, men en tjenare, som ej liar något fornuftigt all uträtta och står
alla i vägen.

Dorrarne öppnas — ingen orchester, ingen musik, ingen dufvenhet: intelligensen
i Preussens hufvudstad har förjagat musikslendrianen och upphäll tonkonstens
för-nedringstillstånd.

Jag sall nu framför den mystiska förlät, bakom hvilken cn Sliakespearisk verld

• •

snart skulle utveckla sig. Annu återstod mig en slund, mina grannar voro mig
obekanta, och sålunda anställde jag i stället för ouverturen på fri hand några betraktelser

öfver hvad som komma skulle.

* /

Hos det ifrågavarande skådespelet har jag alltid beundrat den rika romantik som
lefver deri, oaktadt ingen af romantikernas vanliga mystiska apparater deruti uppträda,
och det vill till och med synas mig som vore det just deras frånvaro, som leinnade
nämnde element tillfälle till sin fria utveckling. Naturens stora skådespel framställer
symboliskt anden uti materien, del oändliga uti del ändliga; denna symbolik visar oss
skönhelsidéens uppenbarelse i stoftet, och ur henne utveckla sig sålunda poesiens alla
under. Dessa äro derfeire aldrig mera förtrollande än då de röra sig inom gränserna
af del realt möjliga, poesien aldrig rikare, än då den ej utvecklas ur cn diktad, men,
ur den verkliga naturen, det verkliga lifvet, sådant det slår der för våra sinnen.

Må man i cn brännpunkt sammanhålla alla magierna ur Tusen och en natt, alla
spökena från medeltidens borgruiner, bergslrollen från den höga norden och hexorna
från Blocksberget, och förmå samtliga ledamöterna af denna kongress att en livar i
sitt fack göra sitt bästa — summan af hela trolleriet skall knappt framkalla en malt
skugga af den underbara andeverld, som for våra inre sinnen uppstiger ur de helt
vanliga och naturliga företeelserna uti Shakespearcs lustspel* *).

Så långt hade jag hunnit i mina betraktelser — som endast utgöra ett surrogat
för ouverturen — då ridån gick opp, och Orsino började denna berömda skildring
af tonkonsten, som sjelf är en herrlig musik.

Någon ovanlig lyftning förspordes emellertid ej i skådespelarens föredrag, och
ännu mindre lyckades Olivias representant höja sig till den poetiska sferen. Flecks
och Ifflands tider äro icke mera! — Viola — denna herrliga gestalt, sammansatt af

*) Tonkonsten, och företrädesvis den rena instrumentalmusiken, är rik på såd.ine fenomener. På
delta område är Beelboven herrskare. Ilvem minnes icke Audantet ur A-dur-sympkonien, med

dess dystra skuggor, Largot och D-dur>trion med sin skakande slulkatastror, Andanlet ur C-dur-,

• •

Adagiot ur E-moll-qvartetten, in. ra.? Afven här gar allliug lielt naturligt titt, isynnerhet uti
förstnämnde composition, det berömda A-moll-audantet, som icke är nå^ot aunat än ett mycket
enkelt thema ined variationer: en form, som eljest utgör musikprosans förnämsta nederlagsplals.
Icke dessmindre bildar hvarje af dessa satser ett .särskildt nyaoserndt romantiskt drama, hvars
personer ej genom begreppets medium — såsom det sker i poesien — utan omedelbarligen tala
till fantasien, och vi tveka ej alt uttala vår ufvertygelse, utt dessa satser, som till sitt väsende
utgöra sjelfständiga och inom sig afslutade enheter, äfven furmaliter hade bordi få vara det.
Men mästaren hade troligen i detta, såsom i flera andra hänseenden, icke fria händer, ocb lika
litet gick det an att gifva ett isoleradt Andante, när en ordentlig sympkoni eller qvartett vor
beställd, som att sluta Eroican der den sjelf slutar, nämligeu vid sorgmarscheo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:24:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1857/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free