Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_L_
t
romantikens skönaste elementer — Viola gals emellertid af Fru Formes, ej blott
med takt ocli smak, ulan ock med poesi och fin nyansering. Dörin" gaf Malvolio
med mästerlig komik; hans spel var lika förträffligt som hans maskering. Äfven
junker Tobias spelades med en ganska lycklig humor, och del hela utfördes i delta
qvicka tempo, med denna ferma ensemble, förutan hvilken, isynnerhet lustspelet, är
omöjligt af all illusion.
För öfrigt låta Berlins skådespelare, änskönl de ej äro sångare, icke genera sig
af de förekommande sångstyckena, hvilket ock är ganska priavärdt, emedan alltför
mycket af skaldens humor eljest gingc förloradl. Sålunda sjöng narren helt
humoristiskt, ehuru med ringa röst, sina visor (ined undantag af den sista), äfvensom en
ganska treflig kattcanon ej litet bidrog till elTekten al den ypperligt gifna bacchaualen,
n
T*
II.
%
’ Toå motsatser.
En dng träffade jag i ett musikaliskt hus två personer som väckte min
uppmärksamhet. Den ene var en ung elegant man, af iutagande, anspråkslöst väsende. Den
andre, en äldre man, bade i silt vllre nä^ot af cn Kossack-heltman — en kort bastant
7 4 O
alt, långt gråspriingdl hår och skägg, små qvicka ögon, humoristiska drag och en
sprillaude iiflighet i hvarje muskel.
9
Jag gjordes bekant med båda: den förre var Rubinslein, den unge utmärkte
pianisten; den sednare, Glirika, Rysslands mest genialiska tonsättare. Rubinstein var
med Ryska hofvet sladd på en resa till Italien; Giinka aler stod i begrepp att i Berlin
iuscenera en opera af sin composition. Sedan samtalet kommit i gång, yttrade jag
till Glinka, att vi i Stockholm val hade hört hans namn, men ännu icke hans musik.
’*Que vou/ez vous?n svarade ban. ”Dessa romancer, helst de af nationell innehåll,
de taga sig inte ut, när texten först måste bearbetas. Nej, romansgenren är ett
otacksamt fält! har jag inte rätt?*’
— Men vår Schuberl — invände RubinsLein.
• •
— Ar sjuk — förlåt mig mina herrar!
— ”Åtminstone”, anmärkte jag, ”märkas ofta symptomer till något lidande. Men
hvilken af Tysklands componister iir då cr heros?
Hvem? hvem annat än Haydn? mina herrar, jng beundrar alla edra stora
mästare, men säg mig, hvilken lörmår framkalla i hela ert väsende en så blid och ren
harmoni, som Joseph Haydn, när han uppstämmer sina qvartetter och symphonier?
”Ni har rätt”, svarade jag. ”Ert yttrande är grundadt på de mest rena och
sanna konslprinciper. Men jag skulle ock vilja höra er tanke om åtskilligt nytt, t. ex.
om Tauuhäuser, som nu gifves här med så mycken prakt.
Tannbäuser? den har jag inte hört och vill inte höra.
— Dock, för att bilda sig ett begrepp om den, borde man väl ändå —
— Men jag får spasmer af den. Nej, jag bar hört ell final derur, och deraf
bade jag nog.
— Ja, Gud skall vela alt man snart får nog deraf, — svarade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
