Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fynd och forskning - Robotvapen och raketer, av Harald Jacobson - Kartläggning från luften, av Bertil Hallert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fynd och forskning
radar med mikrovåg: Lågfrekvent
radio eller radar, som baserar sig
på krökningen hos en märkvåg
längs jordytan, har nackdelen att
sakna nödig precision för
ändamålet.
»Loran» heter ett system som
använts på flygplan och fartyg. Dèt
har en precision på högst 1,5 km
på avstånd omkring 1.500 km.
Systemet lider emellertid av vissa
svagheter, bl. a. känslighet för
störningar. Ett faktum tycks vara, att man
ännu så vitt bekant icke lyckats
komma fram till er* verkligt
praktisk lösning av fjärrstyrningens
problem.
Framtidsmöjligheter
Det är emellertid inte otänkbart
att problemet med fjärrstyrning så
småningom löses. Samtidigt
utvecklas raketernäs storlek och räckvidd.
Att använda raketprojektiler för
krigföring över Atlanten är ännu
inte möjligt, men är ingalunda ett
otänkbart framtidsperspektiv.
Om raketvapnen därtill
kombineras med atombomber och kan
dirigeras med precision på långa
avstånd, har mänskligheten kommit
fram till »tryck på knàppen»-kriget
med allt vad detta innebär av
förödelse av hittills osedda mått.
Trafik i världsrymden
»Gravitationsfria» raketer -är
numera ett fullt genomförbart projekt.
Detta betyder ätt människan skulle
kunna skicka upp små »planeter»
eller »månar» som av sig själva rör
sig i en bana kring jorden under
obegränsad tid. Om man kunde
sända en raket med en fart av 2v900
km/t (= 8 km/sek.) till en höjd av
320 km skulle ingen konstgjord
drivkraft längre behövas, utän
raketen skulle börja rotera kring
jorden som en liten måne. Att med
speciella’ jätteraketer kunna förflytta
sig till månen eller Mars anses
numera även ligga-inom det tänkbaras
gränser.
Kartläggning från luften
Det tog över hundra år att göra den välkända generalstabskartan
i skala 1:100.000, och den börjar nu bli inaktuell. Nu gör man en
ny i skala 1:10.000, och det beräknas bara ta 15 år, trots att det
viktigaste arbetet kan göras endast under ett 20-tal dagar om året. Det
sker nämligen med flygets hjälp. Med flygbilderna kan män också
direkt utföra mätningar i alla tre dimensionerna; man flyttar in
terrängen i arbetsrummet. Med fotokartan som grund kommer man
troligen att utarbeta en ny topografisk karta i skala 1:50.000.
De nya metoder det här är fråga
om innebär i viss mån en
revolution inom kartläggningsväsendet och
grundar sig på flygfotografering av
landskapet. Metoderna är i princip
mycket enkla, men utformningen
kan vara tämligen kompliberad
beroende på kraven på noggrannhèt
och fullständighet hos kartan.
Början göres med att man från
flygplan fotograferar landet från
lämplig höjd (i Sverige omkring
4.000 meter över marken) med
speciellt konstruerade kameror, som ar-
betar automatiskt och tar lodrätt
riktade bilder med sådana
mellanrum, att en efterföljande bild täcker
över den föregående med omkring
60 %. Därmed blir alla detaljer i
landskapet fotograferade ’ på minst
två bilder, vilket möjliggör
stereo–skopisk befraktning av terrängen
(fig. 1). De enstaka bildernas formatv
uppgår ända till 30X30’ cm, och
kamerans brännvidd är vanligen 20 ,
cm. Vid flygfotografering från 4.000
m höjd täcker en sådan bild en yta ,
av 6X6 km i terrängen. Alla detal-
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
