Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musik, av Klas Ralf - Symfoniorkestern och dess instrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSIK
Symfoniorkestern och dess instrument
Symfoniorkestern har först så
småningom fått sin nuvarande
form. Närmast i anslutning till de
första operorna började omkring
1600 i Italien
instrumentalensemblen behandlas på sådant sätt, att
man kan tala om
orkesterkompositioner. Orkestern förblev länge en
högst skiftande organisation. För
varje särskilt tillfälle avgjorde
tillgången på musiker dess
sammansättning. Ett växlande uppbåd av
musikinstrument förekom, många nu
helt försvunna. I stor utsträckning
var dock instrumenten av samma
typ som de moderna, om än i
många fall mera primitiva.
Först fr. o. m. mitten av
1700-talet började den moderna
orkestertypen framträda, för att mot
slutet aV århundradet nå fram till
den klassiska symfoniorkestern. Det
var wienkompositörerna Hav »ln
(1732—1809) och Mozart (1756—
1791) som fullkomnade den.
Denna orkester är en
standardiserad kombination av vissa
instrumentgrupper. Sammahsättningen av
en sådan orkester framgår av
tabellen övet orkesterbesättningen i
Beethovens symfonier:
[-Instrument-]
{+Instru- ment+} Symfoni nr
1,2,4,7,8 3 5 6 | 9
Flöjt .... 2 2 2 2 2
Piccolaflöjt — — 1 1 1
Oboe. • • •. • 2 j 2 2t 2 2
Klarinett . 2 2 2 2 2
F&gott.... 2 2 2 2 2
[-Kontra-fagott-]
{+Kontra- fagott+} .. . _ 1 ■ 1
Valthorn.. 2 3 2 2 4
Trampet • • 2 2 2 2 2
Basun .... — -— 3 2 3
Pukor .... 2 2 2 2 2
Triangel .. — . — — I — 1
Bäcken-... , — ■ — : — — 1
Bastrumma / - . , . —- — * — 1
Violin I . . I Ej föreskrivet antal. [-Van-}-] {+Van- }+} ligen färre än i t. ex.
Kon-I pertföreni^ngens Orkester.
Violin II..
Viola/ ....
Violoncell
Kontrabas
Symfonierna tillkom 1800—1824;
Som synes tillfogade Beethoven i
symfoni nr 5 tre basuner och i
nr 9 ytterligare några instrument;
De romantiska kompositörenia!
under 1800-talet sökte ivrigt efter
nya klangeffekter. Orkestern
växte,. både ifråga om antalet spelandë;
och antalet instrumenttyper. Blås-,
instrument och harpa förbättrades.
Särskilt stor betydelse för
orkestern hade bland 1800-talskom»
positörerna fransmannen Berlioz
(1803—1869) och tysken Wagner
(1813—1883). Berlioz ivrade för
en jätteorkester och uppställde som
sitt ideal en ensemble bestående ay
480 man, bl. a. 240 stråkar, 30
harpor och 30 pianon. Men det var
med sin glänsande instrumentation
för normal besättning som han fick
betydelse för orkesterns utveckling^
Wagner föreskrev i sina senare
musikdramer en minimiorkester på
omkring 100 man. Med denna
apparat nådde han det oavlåtligt högt
dramatiska uttryck som han
eftersträvade. — Hans orkester
utökades ytterligare av Gustav Mahlër
(1860—1911), verksam i Wien, och
av tycken Richard Strauss (f. 1864).
Det kom snart en reaktion mot
detta jättelika klanguppbåd. De
flesta senare tonsättare har nöjt sig
med en betydligt mindre besättning;
några har föreskrivit en liten kamr,
m^rorkester med 10—15 medlemmar,
där de sökt individualisera varje
instrument till det yttersta.
Orkesterns instrument kan
indelas i sträng-, blås- och
slaginstrument. Viktigast inom den första
gruppen är stråkinstrumenten, som
begges i fyra olika storlekar, alla
fyrsträngade: violin (fiol), viola
(altfiol), violoncell (cello), kontrabas
(basfiol). Kontrabasen, som för
övrigt ibland byggs femsträngad,
saknas i kammarmusikens
stråkkvartett. Denna består av två
violiner, viola och cello.
Stråkarna är den bärande
instrumentgruppen och brukar utgöra 2/3
av hela orkestern. Viktigast är
violinen, ett välbekant instrument. I
orkestern förekommer violin I och
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
