Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musik, av Klas Ralf - Symfoniorkestern och dess instrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORKESTERNS UPPSTÄLLNING
Denna bild visar dels antalet musiker i en symfoniorkester av internau
storlek, Stockholms Konsertförenings orkester, dels en vanlig orkesterlnel1
ställning. Vad som främst brukar skifta vid andra uppställningar är
instrumentens inbördes placering
violin II, som spelar skilda
stämmor.* Andra violinerna kan spela
unisont med första stämman (som
vanligen är melodiförande), följa
denna i djupare läge,
ackompanjera den eller spela en självständig
melodi. — Ett ofta använt
uttrycksmedel är pizzicato, som innebär att
den spelande knäpper på strängarna
i stället för att använda stråken.
Medvetet utnyttjades pizzicatot först
av den store italienske
operakompositören Monteverdi (1567—4643).
Han införde även tremolo (eg.
darr-nirig), ett spelsätt som består i att
samma ton hastigt upprepas. —
Genom att sätta en liten klämmare
(sordin) på stallet (dvs. den lilla
lodrätt stående träbricka på
instrumentets mitt, över vilken strängarna
spännes) kan violinisten spela med
en mildare och mera dämpad klang.
Det finns sordiner även för
bleckinstrumenten, nämligen i fprm av .
en <plåtpropp som införes i »tratten»,
dvs. klockstycket. Ytterligt spröd och
hög är flageolett-tonen, som uppstår
genom att den spelande endast lätt
berör strängen på vissa punkter med
vänstra handens fingrar i stället för
att på vanligt sätt trycka ned
strängen på gripbrädet.
Violan är något större än violinen
Den spelas på samma sätt, men
omfånget ligger lägre. Tonén, som
inte uppnår violinens glans, är mörk
och en smula beslöjad, men ändå
gaiiska genomträngande.
Violoncellen är så stor,* att den
måste hållas mellan knäna av den
spelande. Den användes dels som
basinstrument jämte kontrabasen,
dels är den ofta melodiförande,
särskilt fr. o. m. romantiken*
Violoncellen har ett kraftigt djup och ett
varmt och ädelt mellanläge, medan
de högsta tonerna blir ganska
spetsiga.
Kontrabaèen är det största
stråkinstrumentet. Även om det förekom-
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
