Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dans, av Birgit Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I mitten en scen ur Jooss-baletten Kriget, flankerad av två grupper ur
Sadler^s Wells Bailet \
endast är en tunn ram, en
förevändning för att visa en serie
danser av ballerinan, hennes partner
och balettkåren. Don Quijote, sonr
borde vara huvudpersonen, visar sig
sällan och sitter i så fall på en bänk
och ser på. Allt står och faller med
ballerinans skicklighet och briljans,
hon serveras för publiken som på
en bricka, hennes partner är endast
till för att lyfta och stödja henne
i svåra steg, och balettkåren är
endast en effektfull bakgrund.
Hos Jooss däremot är idén, temat
det viktigaste. Varje rörelse är till
för att-föra handlingen framåt, där
finns inga inlagda dansnummer med
svåra tekniska finesser, ingen
klassskillnad mellan solister och
balettkår, var och en är lika viktig för
det hela som de olika stämmorna i
en orkester. Det är snarare
koreografen, som dominerar
föreställningen, ty han för fram sina egna
tankar i bilder och rörelser, han har
ett budskap att komma med, i detta
fallet en fredspredikan.
Den fria danstekniken ger
möjligheter att framställa olika
människotyper och karaktärer, som
ställs mot .varandra i dramatisk
handling. Den klassiska galetten
skiljer på dans och pantomim, vissa
partier är ren dans, andra ren
pantomim, handgester och steg utan
rytmisk komposition. I den fria
baletten har dans och pantomim
sammansmält, allt är dans.
Det är egentligen orättvist att
jämföra en så gammal balett som
»Don Quijote» med èn modern kom-
position som »Gröna bordet».
Däremellan ligger den utveckling, som
Fokin förde fram inom den klasr
siska balettens ram. Han hade
samma mål som Jooss: att få fram en
sannare och mer dramatisk kompo-’
sition, men han var ännu bunden av
den klassiska tekniken och
därigenom hänvisad till den romantiska
och sagobetonade miljö, som
passar dess stiliserade form.
’ Den moderna baletten förde
dansen närmare vardagen och dess
problem. Man skildrade storstaden med
dess sociala motsättningar (Jooss),
småborgerlighetens trånga miljö
(Trudi Schoop) och gjorde
psykologiska diktarporträtt (Martha
Graham i Amerika). Under 30- och 40-
Ivo Cramér som Den döende dandyn
423
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
