Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nr 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET NYA GÖTEBORG
Redaktion 1:sta Långgatan 10. Tel. 42775. N:r 2. 15 mars 1929. Expedition 1:sta Långgatan 10. Tel. 267.
Hur skall en arbetare kunna förskaffa sig en modern hälsobostad?
Insatsernas problem och rationell sparsamhet.
Rationalisering är tidens lösen. På
snart sagt alla områden av det
mänskliga livet försöker man
numera att genom standardisering,
förenklade arbetsmetoder, maskinella
uppfinningar och förnuftig
användning av intjänat kapital, få ut det
största möjliga resultat av
produktionsprocessen. Allt i syfte
(åtminstone borde det vara så) att skapa
allt större välstånd åt
mänskligheten. Skall emellertid den enskilda
människan såväl som
produktionsföretagen kunna draga fortsatt nytta
av de vinster, som sålunda kunna
uppstå, få icke dessa senare
förbrukas i samma takt som de erhållas och
härmed är man inne på
sparsamhetens problem.
Det skulle före för långt att söka
utreda detta problem i sin helhet.
Jag vill med dessa rader endast söka
giva några råd och anvisningar i en
fråga, som särskilt torde intressera
denna tidnings läsare nämligen:
”Hur skall en arbetare och
mindre löntagare kunna åstadkomma det
lilla kapital, som är nödvändigt för
att under förhanden varande
omständigheter komma i besittning av
en modern hälsobostad ?”
Dagligen möter man på tal om
denna sak påståendet: Det är
omöjligt för oss att på en inkomst av
50:—, 60:— och 70:— kr. pr vecka,
spara ihop den summa å 800:— à
— 1,000:— kr., som är erforderlig.
Detta är nog, tyvärr, sant vad
beträffar en hel del familjer, med
många oförsörjda barn, med tillfälliga
osäkra inkomster o. s. v., men lika
sant är att för ett mycket stort
antal arbetare, kan det till synes
omöjliga bliva möjligt, blott man tror på
en sak och förbinder denna tro med
en seg och oböjlig vilja. Härtill
ombedd, vill jag nämna några ord om
hur jag själv burit mig åt med
lösningen av nyssnämnda problem.
Född av fattiga föräldrar och
uppvuxen som tusen andra på livets
skuggsida, har jag dock aldrig varit
i egentlig mening
sparsamhetsbetonad, förrän på den sista tiden, då jag
fått upp ögonen för nödvändigheten
av en hälsobostad åt min familj, vars
hälsotillstånd varit långt ifrån
tillfredsställande.
Den person, som för ett par år
sedan påstått att jag på min inkomst
av kr. 60:— pr vecka, skulle kunna
spara det belopp varom här är fråga,
skulle jag helt säkert ansett icke
vara vid riktigt sunda vätskor, eller
också endast bekajad av begär att
håna min ekonomiska ställning. Och
dock! Genom samfällda
ansträngningar av familjens medlemmar har
det lyckats. Efter en grundlig
diskussion om saken, beslutade
”familjerådet” enhälligt att problemet
skulle lösas. Men huru? Jo, först
måste krediten avskaffas. Detta var
icke det minst svåra. Av
förhållandenas makt nödsakade att slå in på
systemet ”handla på bok”, för att
erhålla de varor, som behövdes (och
kanske även icke behövdes) hände
det, att man vid avlöningstillfällena,
formligen hissnade vid upptäckten
av hur stor summa det blivit av de
många småposter, som ”tagits i
boden”. Det blev av inkomsten icke
mycket över och så fortsatte
ruljansen igen med ny kredit, som ju
handlande så gärna lämna. När så
månaden var slut och hyran skulle
erläggas kontant (ty husvärdarna bevilja
icke kredit numera), så kunde
situationen ibland bliva brydsam nog.
Men detta system måste därför
brytas.
Rationell sparsamhet måste till.
Genom att leva över tillgångarna,
genom krediten, kan ju en persons
ekonomi aldrig förbättras. Det är
endast att draga växlar på
framtiden. Då vi alltså behöva pengar till
mat, kläder, hyror, skatter m. m. så
måste inkomsten delas upp i så
många delar som det finnes ofrånkomliga
utgiftsposter. Lägenhetsinsatsen,
det egentliga målet för denna
tvångsbesparing skulle betalas med 10 kr.
per vecka, dessa läggas undan,
likaså skatter m. m. Vad som sedan
bliver över måste räcka till mat och
kläder. Då veckans dagar äro 7
uppdelas denna summa i lika många
delar och dessa får icke överskridas,
ty då går ”apparaten sönder”.
Naturligtvis måste en del
överflödsvaror som man tidigare bestått sig med
undvaras, men så kunna vi också nu
efteråt konstatera att vi med detta
nya system märkvärdigt nog icke
levat sämre än förut, men väl
betydligt mera fria från beymmer, ty när
hyran och de andra utgifterna skola
betalas så finnas pengarna till
hands, man behöver icke sörja sig
sjuk och ej heller behöver
familjetvister uppstå på grund av det
kända förhållandet, att ”när krubban
är tom, då bitas hästarne”.
Nu vill jag icke med detta hava
sagt att en allt för sträng
sparsamhet är tillrådlig eller nyttig i
längden, ehuru en förnuftig och väl
avvägd sådan alltid är behövlig, men
för ett visst måls uppnående, i detta
falet lägenhetsinsatsen, äro enligt
mitt förmenande inga
ansträngningar för stora, och tillfredställelsen
över att ha lyckats uppväger mer än
väl de små försakelser som måste
vidkännas på grund av denna
rationella sparsamhet.
lm.
______________________________________________________
 |
| Tuberkulos är ej arbetarsjukdomar utan bostadssjukdomar. Frisk luft, sol och renlighet äro första villkoren för god hälsa hos äldre och yngre. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:28:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nyagbghsb/0005.html
