Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F1 - F1-metoden - F2 - Fabriksavfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fi, se Ärftlighetslära.
Fi-metoden, se Avelsmetoder.
F2, se Ärftlighetslära.
Fabriksavfall. Vid tillverkningen, av
socker, stärkelse, sprit och öl får
man åtskilliga biprodukter, som
med stor fördel användas vid
utfodringen av husdjuren. Under
behandlingen i fabriken ha
emellertid råvarornas mest värdefulla
beståndsdelar tagits till vara.
Biprodukternas fodervärde kan därför
ej jämföras med råvarornas. ■—
Från sockerfabrikerna får
lantbrukaren betmassa och melass.
Bet-massan består av de rester som
finnas kvar av sockerbetorna sedan
sockret tvättats bort. I färskt
tillstånd är den smaklös och mycket
rik på vatten. Den är fattig på
äggvita, vitaminer och
mineralämnen. Genom lagring blir den syrlig
och ätes hellre. Såväl den färska
som den lagrade betmassan
läm
par sig synnerligen väl för
nötkreatur och får. Till mjölkkor kan
man ge 50—60 kg per djur och
dag. Av färsk betmassa räknas
ungefär 12,5 kg, av lagrad 10 kg
till en foderenhet. Varje foderenhet
innehåller ungefär 50 gr äggvita.
Melass får man vid sockersaftens
inkokning vid raffinernigen av
sockret.
Utfodring med melass är ett
förträffligt medel mot
aceto-nämi.
Melassen är rik på socker men
ytterst fattig på äggvita. I
normala fall passar den bäst till
hästar. För dem bör man helst räkna
med 1 kg till en foderenhet. Andra
djurslag utnyttja melassen sämre.
För dem räknar man med 1.25 kg
till en foderenhet.
Torrsubstanshalten är 78,5 %. Melassen bör ej
gi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
