Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbrukarföreningar - Småbrukarnas riksförbund - Småbrukarsjuka - Smågrisanämi - Smågriscentralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Småbrukarföreningar — Smågriscentralen
1587
Småbrukarföreningar har bildats i
olika landsändar för att verka för
höjandet av det mindre jordbruket
och dess binäringar. Enligt sina
stadgar skola de tillvarataga
småbrukarnas ekonomiska och sociala
intressen samt arbeta för
upplysning bland småbrukarna genom
kurser, studieresor,
konsulent-hjälp, spridning av skrifter m. m.
Inträdet i föreningarna är nästan
alltid inskränkt till brukare av
mindre gårdar. Föreningarna äro
sammanslutna i Småbrukarnas
Riksförbund (se d. o.).
Småbrukarnas riksförbund bildades
1938 med uppgift att i möjligast
fria former skapa samverkan
mellan landsbygdens bofasta småfolk
för att stärka det mindre
jordbrukets bärkraft och tillvarataga dess
utövares intressen. Till förbundet
hörde i början av år 1947 135
lokalavdelningar med 4.475 medlemmar.
Småbrukarsjuka, se Acetonämi.
Smågrisanämi är en på grund av
ut-fodringsfel orsakad blodbrist (se
Spädgrissjukdomar).
Smågriscentralen kallas i dagligt tal
den avdelning inom Sveriges
Slakteriförbund, som under namn av
Sveriges Slakteriförbunds
smågris-central upprättades i Sösdala i
Skåne år 1943 i samband med att
slakteriföreningarna landet runt mera
allmänt togo upp smågrishandeln
som verksamhetsgren.
Smågriscentralens uppgift är att helt
handhava smågrishandeln inom Skåne
och Blekinge samt att därutöver
dirigera det överskott av
smågrisar, som uppstår inom vissa
områden. Smågriscentralens
verksamhet har år från år ökat i
omfattning. Under år 1947 uppgick
Centralens försäljning i
Skåne—Blekinge till ca 47.000 smågrisar och
därutöver levererades från detta
område omkring 12.000 smågrisar
till andra delar av landet.
Smågriscentralens förmedling från
överskotts- till
underskottsområ-den i övrigt omfattade i runt tal
60.000 smågrisar och då hela
organisationen under året försålde ca
245.000 smågrisar gingo sålunda i
det närmaste 50 % direkt eller
indirekt genom Smågriscentralen. —
I och med att slakteriföreningarna
intresserat sig för smågrishandeln
har problemställningen ifråga om
dess organisation blivit en annan.
Det gäller sålunda icke endast att
få till stånd lägre handelskostnader
och marginal utan i minst lika hög
grad att nå en kvalitetshöjning
beträffande de smågrisar, som
saluföras. Noggrann klassificering av
smågrisarna har därvid visat sig
icke vara tillfyllest. För att skapa
bättre garanti för smågrisarnas
kvalitet har därför inom
slakteriorganisationen med början i
Östergötland igångsatts s. k.
hälsokontroll av smågrisproducerande
besättningar (se Hälsokontroll av
smågrisar). Sådan hälsokontroll
bedrevs av smågriscentralen med
hjälp av heltidsanställd veterinär
under åren 1946 och 1947. Vid
slutet av år 1947, då denna kontroll
övertogs av Kristianstads läns
Hushållningsällskap omfattade den
979 st besättningar med ca 2.650
st suggor, varav 511 st
besättningar med ca 1.400 st suggor voro
godkända som leverantör av
hälso-kontrollerande smågrisar s. k.
premiegrisar. Antalet försålda
premiegrisar under 1947 uppgick till i
runt tal 10.000. —
Slakteriföreningarna ha numera dels själva,
dels ock oftast i samråd med
vederbörande hushållningssällskap
igångsatt s. k. premiegriskontroll.
Genom denna kontroll avses att
bringa till jordbrukarnas
kännedom smågrisarnas sjukdomar samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
