Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den demonstrativa stammen e ê, som liksom andra
prono-minala stammar äfven utan tillägg af något suffix i förlängd eller
oförlängd form1 kunde fungera såsom lokalt eller temporalt
adverb, deiktisk eller förstärkande partikel o. s. v., föreligger äfven
i flere andra bildningar uti de italiska språken. Hit höra t. ex.
den s. k. interjektionen e: e nos Läses iunate (Carm. fratr. Arv.2),
e-depol, è-castor o. s. v., e-quidetn, osk. e-tanto, umbr. e-tantu,
partiklarne ecce och ên, de sammansatta pronominalstammarne
e-ko- (osk. eko-, ekso-, jfr gr. èxst, èxstvoc), e-so- (lat. erim = eum,
umbr. es-to-) o. s. v.
Den lat. partikeln ecce har varit föremål för många
förklaringsförsök, hvilka emellertid alla synas i mer eller mindre grad
misslyckade, ecce kan t. ex. ej, såsom Fleckeisen antog3, vara
uppkommet af ence, detta redan af det skäl, att ne i latin ej
assimileras till cc. Konstlad är Ribbecks förklaring af ordet4 ur
e-que-ce, som egentligen skulle betyda ’ah, vvie da’. Stowassers
infall5, att ecce skulle vara ett grekiskt lånord = imp. è’ye, har
tillräckligt vederlagts af Köhler6. Icke mycket sannolikare är
Bachs åsigt7, enligt hvilken ecce skulle betyda ’se’ och vara att
fatta som en imperativ af den rot, som ingår uti oc-ulus. Denna
rot rör sig nämligen i ö~ ö-serien och Visar ej annars vokalen e.
sker, år att så uppdela, samt quid-em (om quidetn knappast rigtigt BOcheler
Wolfflins Arch. III, 145). id-em motsvaras nämligen ljud för ljud af sanskr. id-átn.
Det här uppträdande postpositiva em är väl ej att skilja från den ofvan afhand*
lade partikeln tm, ehuru denna i regeln är präpositiv. — Sanskr. imátn är ej,
såsom ofta antagits (se t. ex. Thurneysen K. Z. XXVII, 175), att likställa med det
lat. reduplicerade em-etn. intátn vore lat. imetn.
1 Jfr tS och té, dè och dê, nS och nê m. m. sådant, hvarom se förf. Stud.
etym. p. 92, Idg. Forsen. II, 200 f., Brugmann Grundr. II, 787.
2 Jfr Pauli Altit. Stud. IV, 24.
8 Jahrb. 1862, p. 435 n. Jfr för öfrigt Pauli K. Z. XVIII, p. 37, Hand
Turseltinus II, 342.
4 Beitr. z. Lehre v. d. lat. Part. p. 42 f.
5 Jahresber. d. k. k. Franz-Joseph Gymnasiums zu Wien 1891 p. XV ff.
(cit. efter Köhler Wölfflins Arch. VIII, 221).
6 Anf. st. p. 221 ff.
7 Studem Stud. II, 388, jfr Vanicek Gr.-lat. Et. Wörterb, p. 10. För öfrigt
har Bach på ett högst förtjenstfullt sätt behandlat partikelns bruk i det äldre latinet.
Jfr ock Köhler uti Wölfflins Archiv V, 16 ff., Sonnenschein Exkurs till Rud. p.
187 f., Langen Beitr. p. 3 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
