Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I Spårvagnar och ångslupar, med hyrkuskar, åkare, hissar och stadsbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slussplan, stiger där ur, går de få stegen öfver en af slussbroarna och
stiger upp i ångspårvagnen, ett fint utstyrdt fordon, utan sot eller rök,
och hvars maskin knapt synes, sinrikt ordnad i vagnens främsta del.
Vagnen, som är delad i tre delar, af hvilka den längst bakåt är öppen
och afsedd för rökare, rymmer 47 personer med maskinisten och
konduktören.
Den stora kolossen vändes mycket lätt på vändskifvan vid foten
af Karl Johan till häst, glider in i spåret igen, stöter ut en ånghvissling
och ger sig af. Man åker utmärkt bekvämt utan någon skakning.
Öfver f. d. stadsgrafven, sedermera järnvågen, nu begagnad för
statens järnvägstrafik, svänger ångspårvagnen upp för Brunnsbacken, en
mycket stark stigning, hvilken aldrig kunnat öfvervinnas med hästar
för en så stor spårvagn. Nu går det helt hastigt och lustigt, och,
innan man hunnit tänka på hvilken höjd man dragits upp för,
befinner man sig på Södermalmstorg och Hornsgatan.
Här är alltid mycken rörelse af åkdon och fotgängare, men
ångvagnen ilar sin väg lugnt framåt, utan att låta störa sig och utan att
störa andra. Många och dystra voro de spådomar som läto höra sig,
då fråga uppstod om ångkraftens användande på våra gator.
Människor skulle öfverköras, lemlästas, dödas. Hästar skulle oupphörligt
skena och lemna sina körsvenner krossade på gatan. Olyckor af alla
slag skulle dagligen inträffa. Intet af allt detta har afhörts. Om en
häst någon enda gång skyggat vid den frustande ångvagnens framilande,
har det hört till allra sällsyntaste undantag och icke åstadkommit
någon nämnvärd skada. Färdseln har för öfrigt aldrig afbrutits. Vi
äro nu redan vana vid ångan på gatan, och södermalmsborna ha i
det fallet visat andra stockholmare godt föredöme. Det kommer en tid,
då de flesta spårvägslinier i vår hufvudstad skola befaras med ångvagnar.
Tills vidare nöja vi oss med den ångspårvagnslinie vi ega och
fara ända till Hornskroken, snart ända ned till f. d. Hornstull och
Liljeholmen. Men vilja vi begifva oss åt Katarinasidan, stiga vi ur
ångaren vid Adolf Fredriks torg — ett namn som icke-stockholmare
ofta förväxla med Adolf Fredriks plan i en helt annan stadsdel, vid
Drottninggatan, och som nu egentligen skulle kallas Wallingatans
östligaste del — och begagna oss af den »correspondance», hvilken
södra spårvägsbolaget mycket klokt anordnat mellan ång- och hästvagnarne.
Vi lägga korrespondensmärket i vagnsbössan och sätta oss i
den af en häst dragna spårvagnen som går åt Katarinasidan.
Vagnen, som rymmer 17 personer inuti och 5 på platformen bak,
svänger om hörnet vid St. Paulsgatan och strax därefter om hörnet vid
Björngårdsgatan, där den i gamla Stockholm bekante Björngården låg
och där nu står ett ståtligt hus, tillhörigt byggmästaren J. M. Redtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
