Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 1
ILLUSTRE!)AD BARSTIDNING.
21
— Duger inte, det är för tillgjordt,
-skreks det.
— Kanske ge ner alaport akrobat/ören ingen,
— mumsade Fritz Amatus.
— Eller de nödlidandes vänner, —
föreslog Eufrosyne. Ett allmänt skratt
belönade heuue.
(Forts.)
De tre fågelskrämmorna.
(Ins.)
Sominursuga f rän Drottningholm.
trädgårdsmästarens vedskjul låg en
gammal ledstång och hade tråkigt. Solen
sken så varmt der utanför och ban kände
behof att meddela sig med någon.
Det är bra qväft och trångt härinne,
— sade ban till en f. d. kunglig
flaggstång, som blifvit kasserad och nu låg i en
vrå bland det öfriga skräpet.
— Ja, — svarade denue. — Isynnerhet
när man som jag varit utsatt för alla
vindar. Friheten iir ändå en skön sak. —
— Och att kunna vara nyttig till något,
— sade ledstingen.
— Jag har flaggat för kungen, — yfdes
flaggstången.
— Och jag har varit ett stöd för
menniskorna, sade ledstången, som ej ville vara
sämre.
— Men jag har dragit den kungliga
vagnen, — utbrast skrtysamt en vagnstång,
som just nu slängdes in genom dörren, och
som hört de sista orden.
De begge andra förstummades af respekt
för den som åtnjutit ett så kungligt
förtroende.
Tystnaden fortfor till andra dagen, då
vagnstångeu tyckte det blef för enformigt
att tiga och utbrast: Usch, hvad det är
ruskigt härinne I
— Den som finge komma ut i verlden, —
suckade flaggstången.
— Och komma riktigt högt, — skrek
vagnstången.
Deras frihetstimme slog förrän de trodde.
Knapt hade morgonsolen stigit upp, innan
inan hörde stoj derutanför. Dörrarne slogos
upp, och in rusade trädgårdsmästarens yra
pojkar. Hvar och en af dem bar några
gamla klädesplagg. Far sjelf born efter med
en knippe glasbitar.
Ledstången drogs fram till först. En käpp
fastknöts på tvären af honom, en röck
träddes på, en halsduk knöts kring „halsenu,
och en trasig halmhatt krönte toppen.
— Se så, nu är du en riktig fågelsklämma!
— utbrast en af pojkarne, och så släpade
de ut honom.
— Ställ honom i jordgubbslandet, —
skrek trädgårdsmästaren, — der blir han en
prydnad.
Sedan kom turen till flaggstången. Han
fick en någorlunda bel, svart halmhatt, en
urblekt gammal „bonjour" och en rutig
vlle-duk.
— Ut i ärtlandet med honom, —
kommenderade trädgårdsmästaren, och pojkarne
lydde.
— Nå, den kungliga vagnståugen då? —
frågade pojkarne. — Vi ha inga kläder åt
honom.
— Spring då iu och snk hvad som helst!
— Usch? skall jag bli en fågelskrämma,
— suckade vagustången. Men han hade
tur. En brun filthatt, en uttvättad
kattunskjol och en hvit halsduk föllo på hans lott.
— Duken knyta vi så, att den röda
randen synes, så iir det grannt, — sade barnen.
Och så släpade de ut vagnstången.
.Måtte jag ej komma så nära jorden
som de andra, — grufvade han sig. — Jag
vill komma högt, liögt. i verlden!
Och högt kom han. Mästaren sjelf gick
efter en stege och band fast stången i
toppen af ett gammalt plommonträd. Sedan
hängde ban glasbitarne på dess ena arm.
— Jag har kommit högst, jag har
kommit högst! — ropade vagnstången
triumferande, i det hau med förakt såg ned på de
begge andra.
Det är tu tal om den saken, — invände
den afundsjuka flaggstången, ehuru ban i
detsamma måste se upp till kamraten i
plommonträdet. Denne fortfor att ropa:
jag har kommit högst! — och skramlade
utmanande med sina glasbitar.
— Jag har engång suttit mycket högre
än du, — skrek flaggstången ilsket. Och
så fortforo de, den ena att yfvas och den
andra att afundas, medan ledstången tyst
och stilla stod och hörde på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
