Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
NYA TUOLI.SLÅNDAN.
N:o 6
ningen, fann jag intet utom dessa två
föremål, hvilka jag härmedelst har iiran tillsända
Eder som ledning vid tjnfvarnes
efterspanande. Jag vågade icke qvarstanna längre,
ty tjufvame voro tre, och jag är en
gammal man. Hemkommen satte jag mig
genast ned att författa detta bref, hvilket min
dräng skall bära till Er i morgon bittida.
Med en förbindlig önskan att tjuvarne snart
måtte blifva upptäckta
har jag äran teckna med
utmärkt högaktning
ödmjukast
Euselt ivs Piil erkäi -na.
D:r pharmacie.
P. S. Mina ögon äro något skumma, men
jag tyckte att personerna i fråga sågo något
misstäukliga ut.
i— Hvad är detta? skrek fröken
Konkordia, som öppnat paketet. — En stolfot, en
af förmaks stolfötternal Och en tillplattad
hatt, en trampad, tilltufsad hatt. Nej,
Amadea, nu står mitt förstånd stilla. Karlen är
bestämdt icke klok.
— Äpothekar Pillerkärna har i 15 år
varit vår granne midt emot, och är en
hedersman — suckade tant Dea.
— De ha brutit sig in och stulit
förmaks-möbeln, — ropade tant Dika. Och
flickornas rum, som ligger strax bredvid
förmaket! Nu ligga de arma barnen kanske
mördade i sina sängar.
Tant Dea började gråta.
— Sade jag ej alltid, att det var ett stort
ansvar med de der inackorderingarna!
— Det hjelper icke att gråta, här skall
handlas, — sade tant Dika och knöt med
bestämd min på sig sin tjocka grå
underkjol.
Fem minuter senare gick hon, eskorterad
af Mina och Katrina, genom rummen,
undersökte allt och alla, väckte dem som sofvo,
och uppskrämde dem som redan klädde sig.
En stöld? Tre tjufvar? Polis?
Förmaks-möbeln? Det var ju rysligt!
Masses. Eufrosynes och Fritz Amatus
hjertan bultade som hammare af
hänryckning. Men när Spirea och Camilla
ändtligen fått klart för sig hvarom det var fråga,
möttes deras blickar. Spirea såg ledsen ut
och Camilla blef röd om ansigtet, bet sig i
läppen och vände sig bort.
— Camilla, du gör orätt utj att icke
upplysa tant Dika om allt.
— Det skall du icke säga mig, du, som
sjelf icke velat bekänna.
Men nästa ögonblick hade Camilla bittert
ångrat sina ord, ty när hon gråtande slog
armarna om systerns hals och had om
förlåtelse för sin ovänligbet, kyste Spirea henne
visserligen, men sade ined en suck: — också
du tror således att jug är skyldig, en
lögnerska och en bedragerska.
— Nej, nej! — ropade Camilla
ångest-fullt. — Det tror jag icke.
— Om jag kunde blifva klok på detta
spektakel, — utbrast tant Dika, talande
utanför dörren med Mina. — Ingen har ju sett
eller hört något! Men stolfoten. Och en
af förmaks stolarne saknas! Har ingen hört
något buller i natt?
Hon inträdde till flickorna med stolfoten
i ena, hatten i andra banden och
nattmössan på ena örat. Åsynen af denna ovanliga
vårdslöshet hos den genomordentliga tanten,
kom Camilla att brista i gapskratt.
Uppmanad af Spireas blickar, hejdade hon sig, gick
fram till den förvånade fröken och bekände
alltsammans.
— Nu måste jag sätta mig, sade tant
Dika, öfverväldigad af så oväntade nyheter.
— Du ? Du och Pernilla hafva således .. .
— Perpetua, söta tant.
— Du och Perpetua halva således
klättrat in genom fönstret, brutit sönder min
stol, trampat ihjäl din goda hatt, och
sprungit midt i natten genom gatorna som
spektakel I Jag trodde inte att Pernilla . . .
— Perpetua, tant.
Att Perpetua var en sådan. Och hvad
skall nu Pernillas mamma säga . . .
— Perpetua heter hon, söta tant,.
— Det är detsamma. Pernilla kallar jag
henne, det är lättare att minnas. — Ja,
hvad vill jag säga? Ack, ett sådant
spektakel ! Det är sant som syster Dea säger,
att det är ett förskräckligt ansvar med
inackorderingar. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
