Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 6
ILLUSTBBBAD BARNTIDNING.
45
Lilla Palten.
Af
Drubu Verna.
•piet var en gång en liten gosse. Det är
detsamma, hvad han egentligen hette,
men han kallades i hvardagslag
„Pal-ten" eller ,,lilla Palten". För öfrigt hade
han inånga namn, såsom ,.Rosenknopp",
„Gullöga", (.Sockerbit"’, „Kultanuppu" o. s. v.
Ja, nästan så många namn hade ban som
prinsen i sagan. Kn liten prins var ban
äfven på sätt och vis, en liten prins i
barna-verldens glada, oskuldsfulla kungarike, der
sorgen på ögonblicket jagas bort af en
munter liten elfva, benämnd Löjet.
Palten var icke synnerligen lång till
växten, men nog för sin ålder. Om vi mäta
efter Goliaths mått, så var han tre fot och
en tvärhand, men knubbig och rosenkindad,
det var ban med besked.
Stackars Palten, han hade gerna velat
vara stor. Då han satt vid sin rykande
potatistallrik eller med sin lilla sked grep i
grötfatet, som kastade vänligt lockande
blickar på honom, brukade ban säga: „när man
äter duktigt gröt, så ,.kommer" man stor",
— ty Palten bröt på finska. Och gröt åt
han, så det förslog, men hittills hade han
icke vuxit mycket. Palten hoppades likväl
på framtiden, han, och var glad som en
lärka.
Gerna hade han följt med sina äldre
syskon, då de gingo i skolan, inen mamma
sade, att det icke gick an för eu liten palt
att gå i en så lärd skola, der det lästes
både geografi och grammatik. I)å visste
Palten råd. Han gick till sina små
lekkamrater Axel och Kina, och lekte skola
med dem. Det var bestämdt en lärdare
skola än syskonens, ty der lästes både
grekiska (tell latin, fransyska och ryska, ehuru
det icke var för oinvigda öron. Sjelf fick1
I’alten då ofta vara magister, och en sträng
magister var han, som gaf anmärkningar åt
sina elever. Derför kunde han äfven under
en liten stund Here gånger få afsked på |
grått papper och åter blifva lärjunge.
Hemma hände det ibland, att han knöt
sin mammas stora blårandiga köksförkläde
på ryggen och steg upp på en stol, samt tog |
en upp- och nedvänd bok i handen och
läste ur den med så ljudelig röst, att ban
narrade sin gamla sköterska, Stina, in. „Gud
signe den gossen", sade hon då och
torkade sina ögon med förklädssnibben, ehuru
hon icke förstod ett ord", prest blir ban,
det är säkert det. Gud signe gossen I"
Palten var en liten iubilsk narr, det kunde
icke hjelpas, och ban kände sig stolt öfver
Stinas beröm. I allmänhet var ban stolt
öfver mycket, som angick hans lilla person,
och det aldrig i högre grad, än då han fått
sig nya stöflar eller byxor. Då visade han
dem åt en hvar och sade: „sc på jag. som
har nya töllor och tössor, som skräddaren
sjelf sytt!" Ja, det var nog att högmodas
öfver|
Palten tyckte mycket om namnam, och
ehuru hans manuna sade, att sötsaker äro
skadliga för tänderna, tröstade han sig
dermed, att råttan skulle gifva honom
jerntän-(ler i stället, när hans egna föllo bort, och
han var aldrig gladare, än då lians pappa
gaf honom fem eller tio penni och bad
honom köpa åt sig sviskon, dem han i
synnerhet tyckte om. Palten tog då sin mössa,
som bocken senaste jul hemtat honom, och
skyndade till boden. Läggande sin slant på
disken, sade ban med en mycket vigtig min:
„Få’ ja’ bra mycket „preckon" för fem
penni".
„Skall ske," svarade handelsmannen leende
och gaf honom det begärda. Till Paltens
heder måste vi dock säga, att han fick minst
sjelf, ty ban hade ett hjerta så godt som
guld och delade gerna ined sig, när han
hade något.
Kn dag liäude det sig, att det var hans
mammas namnsdag. Putsad, fin och så
slätkammad, att flugorna hade kunnat bryta
benen af sig, om de tagit en morgonpromenad
på hans hufvud, gick Palten med sina
syskon och gratulerade sin mamma.
,.Ja’ fåj’ ä’jau att gratuleja", sade han
mycket högtidligt, i det ban spetsade sin
lilla mun till en kyss och räckte fram en
mängd vackra blommor, (lem ban qvällen
förut plockat på den gröna, doftande ängen
ett stycke från hemmet.
Lilla Paltens högtidliga sinnesstämning
räckte ovanligt länge denna gång, eller man
kan snarare säga, att den återkom ofta. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
