Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
NT A TROLLSLÄNDA N.
N:o 7
gjorde ett par språng så liastigt, att man
knappt hann se hvar det, var och hukade
sig ned, Idott femti steg från tnig till ett
nytt språng. Jag aftryekte skottet. Då
elden syntes i gevärsmynningen for tigern
tillsammans — ännu fil sekund och lian
tumlade öfverända. Jag hade skjutit bra,
skottet hade gått genom dess bröst, men så
seglifvadt var detta odjur, att det likväl ännu
en gång kom på benen. Innan jag andra
gången hunnit sigta, var tigern vid min sida
och slog till mig med tassen. Aldrig skall
jag glömma den blick, med hvilken han
betraktade mig! Slaget träffade geväret, och
derpå föreföll det mig som om uågot
brännande rört vid min arm. En klo iiatle
sönderrifva både ärm och arm. Men tätt bakom
mig hördes åter ett skott. Det var hinduen,
som nu jagade besten en tung kula genom
hufvudet. Detta var mer än denne kunde
bära, ban linkade sig ännu en gång
tillsamman och låg derpå o,-örlig.
Då vi mätte honom, visade lian en längd
af fem alnar från hufvudet till svausäiidan;
det är den största tiger jag någonsin jagat.
— Och lörd Lennox? — frågade vi i stor
spänning, lefver han ännu?
— Den stackars gossen såg illa ut. lian
kunde icke säga ott ord. Efter det ban
störtade ned trftn elefanten, hade ban icke
haft nog medvetande att lägga märke till
sin farliga skjuts. Först då några törnen
rispade honom i ansigtet., hade ban
småningom vaknat upp, men varit så underlig
till mods. lian kunde icke tro på det som
skedde med honom. Det. var lians lycka,
att tigern, trogen sin vana, ville föra sitt
byte i säkerhet, innan hau begynte med det.
Det är icke af välvilja som besten så
varsamt, bär sitt öller i munnen, det kunna ni
lita på. lian har kattens natur och leker
gerna med sina läckerbitar. Lörd Lennox
var fullkomligt, sanslös, då vi lyftade upp
honom och läkarene måste plåstra oin
honom i två månader innan han igen kunde
gå. Men nu är hau alldeles frisk igen, ban
har gift sig, och af skinnet på den tiger, som
bar honom genom Indiens dschungler, har
hau låtit göra en matta åt sin unga fru.
Hos mormor.
(Med bild.)
iini gick gerna och helsade på mormor.
Ehuru mamma ännu i trappan ropade
efter henne: — spring icke alltför
hårdt, min Hicka! — glömde Anni
alltsamman, så snart hon kom ned på gatan och
sprang så fort hennes benstumpar förmådde,
ända tills hon stod vid mormors länstol och
Hämtade: — mamma helsar så mycket, och
så skulle jag få stanna här och leka en
stund.
Helst var Anni i mormors eget ruin. Der
stod ett gammaldags skåp med många lådor,
i hvilka funnos granna lappar, dockor och
leksaker från den tid mamma var liten,
virkade bollar och dosor med knappar och
snäckor. Uppe på skåpet stodo tre
uppstoppade fåglar, dem Anni gerna
betraktade och dem hon kallade Måns, Murr och
liurr. Det allra bästa fans dock i den
långa lådan ofvanom skåpdörrarne, ty der
låg mammas docka, den ståtliga Amelie,
ined hufvud af papp, yfviga ljusa lockar
och bh1 sidenklädning. Med henne fick
Anni leka endast någon gång, ty Amelie var
öfver HO ur gammal, och hennes bräckliga
kropp tålde icke klåfingriga händer.
En förmiddag kom Anni som vanligt till
mormor. Då hon lekt en stund med
bollarne och snäckorna, begärde hon att få
Amelie.
— Nej, — sade mormor, — i dag måste
du leka utan henne. Du vet, att jag nekat
dig att bära henne omkring i rommen, men
i går hittade Mari henne under köksbordet,
der du glömt henne. Du kan icke få henne
i dag.
Anni såg misslynt ut, ty hon hade
mycket gerna velat leka med Amelie. När
mormor gick ut ur rummet, tänkte hon: — om
jag helst finge se henne, bara ett litet, litet
ögonblick. Jag är ju redan sex år och kan
sjelf taga fram henne. — Hon steg på en
pall, men nådde icke lådan, b.ärtor hon
klättrade upp i mormors länstol, steg på
karmen och sträckte sig på tåspetsarne
efter lådan, öppnade den och framtog
dockan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
