Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nio 15
ILLUSTRERAD BARNTIDNING.
67
Gyllene ord.
Eu tålig man är bättre än en stark, och
den soin råder öfver sitt sinne är bättre än
den som städer vinner.
Salomo.
Ingå kamratskap med få, .’ar förtrolig
med en, handla rätt mot alla. tala illa om
ingen!
* * *
Sidenswahnska bolaget.
(Forts, fràu n:o 8.)
|jfückorna stodo liäpna och rådvilla, och
Eufrosyne sjöd af förbittring, när hon
Hämtande kom uppför backen. Hon gaf sig
till att springa efter röfvaren, än hotaude,
än bönfallande, men denne hade redan fått
för stort försprång. Han var försvunnen oeh
med honom Eufrosynes beundrade hvita
kaninskinns mössa.
— Jo, det här är skönt! — utbrast
Camilla. — Hur skall du komma hem utan
mössa? Vänta här, så springer jag efter min
gamla! —
— Strunt! — sade Eufrosyne, — jag
knyter schaletten på hufvudet.
— Inte täcks du gå i deu längs
gatorna ... .
— Täcks jag inte! Vi få väl se. Men nu
skola vi lugna oss med pepparkakorna. Var
så god! Och Eufrosyne kringbjöd
småleende trakteringen.
— l)u tager saken märkvärdigt lugnt, —
sade Selma. — Vore det min nya mössa,
så skulle jag gråta af förargelse.
— Liksom om det hjelpte! Dessutom kan
jag inte tåla lipande flickor. Jag skall gå
till poliskammaren och anmäla saken.
— Till polisk . . . utbrusto flickorna
bestörta, — och med hvem?
— Alleua naturligtvis. — Och Eufrosyne
steg beslutsamt upp. — Vi få lof att gå nu,
klockan är half sju, och jag lofvade
tanterna att vara hemma klockan sju.
Sällskapet strök luggarne ur ögonen, knöt
till halsduksrosetterna, satte mössorna på
rätt och borstade snön af hvarandras ryggar.
Eufrosyne knöt en liten ljusblå schalett
kring sitt runda varma ansigte och auförde
återtåget längs Mikaelsgatan, obekymrad om
de undrande blickar en och annan mötande
skänkte henne.
Vid hörnet af Alexandersgatan mötte de
Fritz Amatus, som varit inne på apotheket
och köpt sig lakrits till söndagsmat.
— Hvart i all verlden tager Eufrosyne
vägen klädd i duk? — frågade ban
förbluffad.
Alla flickorna berättade nu med en mun
den uppskakande händelsen, och Fritz
Amatus var nog rättsinnig och artig att. taga
deras parti.
Han erbjöd sig att följa Eufrosyne till
poliskammaren, och de veko af nedåt
Senatstorget, medan kamraterna togo afsked
och gingo hvar åt sitt håll. Camilla gick
hem förut för att omtala händelsen.
Fritz och Eufrosyne hade icke gått långt,
innan den senare plötsligt stannade: — der
är han, just den der! . . . Ser du, han med
de stora öronen! . . . Och der tittar något
hvitt fram ur hans paletåficka.....det
är bestämdt min mössa! . . .
— Den der? Men det. är ju Kalle
Bloin-sten! Den kanaljen! Men mössan skall jag
ha af honom, lita på det!
Fritz Amatus klef på med långa steg och
upphann snart röfvaren. Han tog honom
i rockkragen och dundrade: hit med mössan,
eller för jag dig till poliskammaren.
Den öfverfallne satte upp ett högst
förvånadt och förgrymmadt ansigte. — Mössan,
hvilken mössa? — röt han med synbar
oskuld och omedvetenhet.
— Så du låts! Hit med mössan bara,
jag ser ju den der uti din ficka! — Och
för att påskynda saken uppryckte Fritz
Amatus i detsamma det hvita föremålet,
hvilket till hans bestörtning befaus vara en
påse med krakmandlar, ur hvilken
innehållet nu läkte ut på gatan. Eufrosyne kom i
detsamma fram och såg med ledsnad och
förlägenhet, att det alls icke var han, ut.au
en alldeles oskyldig pojke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
