- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Andra Årgången 1886 /
68

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

NYA THOLLSLÄ.NBAN.

N:o 9

Saken förklarades och utlades så
nöjaktigt som möjligt, och som försoningsgärd
erbjöd Fritz Amatus sin halfva lakritsstäng
och Eufrosyne två öfverblifna pepparkakor.
Kalle Blomsten var icke obeveklig, ocb de
tre följdes åt till poliskammaren, der en
polis allvarligt åhörde anklagelsen och
lofvade spana efter tjufven. Emellertid var
klockan i det närmaste sju, och
halfsprin-gaude uppnådde Fritz ocb Eufrosyne
hemmet. I tomburen mottogos de. af Camilla
med den förlorade mössan på hufvudet.

— Huru? Hvad vill det säga ....

— Det. vill säga, att jag på hemvägen
mötte en af de andra pojkarne, icke tjufven,
som flat och ledsen återgaf mig mössan med
tusen ursäkter.

(Forts.)

Rönnbergskans katt.

Med bild.

ram1a Rönnbergskan bodde alldeles
en-sam i sin lilla stuga. Sjelf tyckte
hon icke att hon var allena, ty bon hade
ju sin röda ko, Martha, sin gris Jakob, och
sin katt, den spriicklige Mikko, för att icke
tala om de båda feta, kacklande hönorna.
Folk tyckte det var underligt att hon gifvit
inenniskonamn åt sina djur, men när
barnen från byn frågade henne derom, nickade
Rünnhetgskan ocb tittade med knipslug min
på dem bakom sina glasögon.

— Kräken trifvas bättre och bli som folk,
uär man gifver dein folknamn.

— k—åh, tror Rönnbergskan det?

— Jaja, ni må tro mig eller icke, men
sant är det. Sådan nytta som jag bar af
mina kräk, har ingen i bela socknen. Se
bara mina ägg I De äro stora som rofvor!
Och ni skulle se fläsket, som jag fick af
Jakob sista julen.

— Men icke kan det vara Jakobs, efter
han lefver?

— Ja, si alla mina grisar heta Jakob, så
att det är detsamma. Och Martha, hon
mjölkar som en toka alla mina ämbar och
bunkar fulla. Men Mikko är kronan på dem
alla.

— Fångar ban råttor?

— Fångar råttor? Ja. gör ban så, och
förnämligare djur iin råttor, när det gäller.

Rönnbergskaii nickade igen och såg
menande på barnen, hvilka stodo barfota med
korgar i händerna framför henne på det
lofvade golfvet. Rünnbergskau bodde midt
inne i en hasselskog ocb barnen brukade
höstetid ofta vara på ströftåg efter de
ljusbruna nötterna. Dem brydde Rönubergskan
sig alls icke om, ty hon hade inga tänder
att äta dem med. De gjorde henne bara förtret,
sade hon, när hon lofvade golfvet och i
misstag strödde ut nötter med lofven.

Nu voro barnen äter stadda på
nötplockning och hvilade sig inne hos Rönnbergskan.
De tittade nyfikna ömsom på henne,
ömsom på Mikko, som med en välhållen
katts bela värdighet bligade förnämt på
dem med halföppna ögon och neddragna
läppar.

— Hurudana djur fångar Mikko? Aldrig
kan väl Rönubergskan låta honom fånga
småfåglar?

— Småfåglar? Ila sinåfåglarnc pels och
får man skottpengar för dem? Nehej, jag
sade ju att det var bättre upp.

— Åh, berätta för oss hvad Mikko
fångat! Berätta för all del! — bådo alla
barnen i ett andetag.

— Nå ja, — sade Rönnbergskan
smickrad, — hvarför skulle jag ej berätta?
Det är ingenting för Mikko att skämmas
öfver. Ser ni, det var för ett par år sedan,
Mikko var då bara barnet, så hände det en
qväll att han var grufligt länge ute. Si,
Mikko bar alltid varit sådan att ban hållit
till i skogen mest hela dagen. Flera
gånger stack jag ut hufvudet genom dörren och
ropade honom, men han koin först sent på
qvällen, våt ocb eländig, med ögon som lyste
märkvärdigt. Nästa morgon sprang han
strax ut igen med en fart, som oin han
haft ett angeläget ärende att uträtta. Jag
hade brådt med spånad den dagen och hann
ej gå ut, att locka honom hem, men jag
undrade fasligt hvad ban väl hade för sig.

| På qvällsidau kom han, hungrig och
jamande, med rifvet skinn ocb blödande tass.
Jag hade jemt hunnit slå mjölk i hans kopp
och börjat pyssla om honom, så kommer
Anttila-Jaune in med bössan på axeln. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:33:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1886/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free