Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 NYA THOLLSLÄNDAN. N:0 18
— En docka, en (locka. - ropade Selma, — just
en sådan soin jag alltid velat ha! Hur kunde du
veta det, mani mar Tack älskade, älskade mamma!
— Vet du. jag har tätt hjelpa mamma att. rada
de gröna bladen pä bordet. — berättade Axel —
och jag såg hur du låg och sof med ögonen läst,
men jag väckte dig into alls–for att Wou-
dla nekade mig.
Selma hörde honom oj, hon dansade med sin
docka i armarne.
— Mitt lilla söta barn, — jollrade hon. — jag
är din mamma, och om du är snäll skall du lå
göra allt hvad du vill. — — Mon nu sofva —
Vyss, vyss, vvss. - Hon satte sig nod på golfvet
och lade dockan i sin famn,
— Nej so mamma, nu har hon somnat redan,
hennes ögon äro tast! Ack, om lilla bror skullo
somna lika lätt! Då behöfde du, mamma, ej vaka
så mycket om nätterna, ocb så skulle du inte bli
trött och aldrig behöfva sofva middag, ocli så
behöfde inte jag och Axel vara så rysligt stilla orli
pappa behöfde inte hvar stund komma och varna
oss att inte bullra.
— .Ta, — sade mamma skrattande. — det vore
visst lyckligt, isynnerhet för lilla Erik sjelf, som
nog skulle behöfva sofva för att växa stor och
stark. Men hör, Selma, mamma rifver dig
doV-kan med det vilkor, atl du alltid håller henne
och hennes små kläder ordentligt, och att du
också låter bror Axel hålla henne, då ban lekor
snällt. Mon om jag ser att dockans saker ligga
omkring eller ntt du strider om henne med Axel
då måste jag taga henne ifrån dig.
— Nej jag vill vara snäll, tag ej bort henne!
— sade Selma och såg upp på mamma med
bedjande blickar.
— Hör du Axel, du får vara hennes pappa
emellanåt; men när kusin Edvard är hår. så lår
ban vara det. Nu skola vi ge henne namn hvad
skall hon heta?
— Låt henne heta Sofi som mainina. det är så
utmärkt ufttf.
Nej. kära du, det passar bara för stora och
dockan är ett litet barn. Men jng tycker, sade
Solma och såg noga på dockan. — jag tycker,
att hon ser sa Rosig ut. Hon skall beta Kosa.
Några dagar liade redan gått sedan Selmas
födelsedag. Selma hade hållit sitt löfte till mamma.
Hennes lilla Kosa var alltid ordentligt klädd och
de kläder dockan oj liade pä sig. lågo nät.t
hopvikta i den lilla byrålådan. Axel och Selma hade
lekt mycket snällt tillsammans och halt
mycket at.t syssla med lilla Rosa.
I dag hade Selma vant ute o> b spatsera! med
dockan och höll på att klärla af henne
öfverplag-gen. Axel lekte jernväg och radade ott långt tåg
af stolar tvära öfver golfvet. — Kom hit Selma,
så tår du fara på jernväg till Tavastehus till
morfar, — sade han.
— Jag hinner inte. — svarade Selma — jag
måsto sköta oin Rosn. Vet dn. hon liar förkylt
sig, hon är sjuk, nu måste vi skicka bud pä
döktorn och säga att ban ordinerar åt henne fågel-
stek och plommonsoppa, som pappa åt när lian
var sjuk. Jag måsto lägga henne i sängen.
Selma började med stor ifver draga kläderna af
don sjuka Kosa. Men i detsamma såg hon att
stolarne i Axels jern vägs t Ag icke Stodo riktigt i
rad. — Hvad du är olörstàndig. - ropade hon,
— vet du inte att ott bantåg skall vata rakt —
— så här! — Hon lemnade dou stackars afklädda
Kosa att ligga på golfvet midt ibland hennes
afdragna kläder, och sprang att jemka Axels
jern-vägståg.
— Jag skall vara konduktör. — sado hon, —
så kan du vara en resande f arbror.
— Men du får inte lemna Rosa att ligga på
golfvet — påminde Axel.
— Det iir infe du soin skall lära mig, ntan det
är mamma. Ser du, kläderna låtsa vara
uträknade till byke sålänge. — Dermed klef Selma
upp på deii främsta stolen och föreställde
konduktör.
Mamma som hade suttit hos lille Erik, kom nu
in. — Aj, aj. min lilla Hicka — sade hon. — hur
har du lemnat dina saker att ligga på golfvet,
ocl» Rosa är utan kläder.
Jag klädde af henne for att. hon var sjuk.
— sade Selma.
Då bör du allraminst lemna henne naken.
Mins du ej hur rädd jag var att Axel sknllo kasta
täcket af sig när ban liade feber? Lägg henne i
sängen och vik ihop hennes kläder.
Selma lydde belt l&rtgÉàmt. Men Axel som
mindes huru ömt mamma vårdat honom då han
var sjuk, tog täcket, och bredde det. öfver Kosa.
— Jag skall k|inna om him har puls, —sade han.
— Du oförståndige pojke, låt henne vara! —
ropade Selma och knuffado till Axel så alt ban
full omkull.
– Selma, mitt. barn! Hur kan du vara så,
ol.e-skndlig? Dn gör mig riktigt ängslig, sade
mamma. — Mins ilti hvad jag sade pä din
födelsedag? Nu måste jan taga dockan ifrån dig.
— Nej mamma, jag vill vara snäll, jag vill vara
snäll, jag vill vara snäll, skrek Selma.
Nu hjelpa inga böner och löften mera, sade
mamma och girk med dockan i uiista rum.
- Vef du Axel, att kusinerna komma hit i dag?
Skall det icke bli roligt? — Vet du. jag bar ej hatt
roligt alltsedan den ledsamma dagen då mumma
måste taga bort. Rosa.
— Komma de, så skola vi leka noppa stek, ocb
låna eld och kurra gömma, — sade Axel.
— Ja. — sade Selma, — och så skola vi visa
dem den nya bilderboken der do nät la små
kis-sorna finnas, och så skojii vi bedja mamma spela
och så ihuisa vi ringd uns. lliulejiignu bara Rosa,
så vore det så rysligt roligt. .Tag frågade en
gång mamma om jag aldrig skulle få Kosa igen,
om jag kunde tå henne då jag blifvit mycket.,
mycket snäll, och mamma svarade: — det kan
hända, min lilla llicka. — Jag har lörsökt vara
så snäll Tycker du, Axel. att jag har varit snäll?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
