- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Andra Årgången 1886 /
91

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 12

ILLUSTHBItAl) BARNTIDNING.

91

krigarne» beslut att följa sin chef i döden.
Den gamla segervana lösen hade en
förunderligt lifvande kraft. Tidigare på natten
hade vid bivuaken hörts halfhüga ord om
fiendens stora öfvermakt och omöjligheten
att försvara sig inom så usla murar. Hur
måugen gåug hade ej myteri uppstått i ett
belägradt fäste under mindre hotande faror!
Här slogs man icke för segern, icke ens för
lifvet; för hvad slogs man? Det visste
chefen och på honom kunde man lita. Till Erik
Slange hyste soldaten ett obegränsadt
förtroende. Tyste, allvarlige gingo hans
krigare att intaga sin post i den oundvikliga
sista kampen om Neunburg.

I de kejserliges läger hölls seut på
qvällen ett krigsråd. Otålig att upphinna
Bain^- och förutseende allt hvad här
förlorades genom ett dröjsmål, hade den
krigser-farne Piccolomiini från hörjan yrkat på
fortsatt marsch med qvarlemnande af en
obetydlig afdelning att observera och uthungra
Neunburg. Erkehertigen var af en motsatt
mening, lian ansåg Slanges styrka
betydligare än den i sjelfva verket var, och ville
för intet pris lemna en så farlig fiende i
sin rygg. Denna mening segrade i
krigsrådet. Vredgad lemnade Piccolomiui det
kejserliga lägret den 10 Mars på morgonen för
att med sitt kavalleri upphinna och slå
Banér. Det är bekant, att endast få timmars
försprång räddade i Böhmen den svenska
hufvudstyrkan från de rasande huggen af
Wallensteins bäste lärjunge.

Det kejserliga artilleriet började vid
daggryningen en eld. som tycktes vilja bortsopa
staden från jordens yta. Af den nya
för-skansningen fans oin en half timme intet
spår. Nya sträckor af muren föllo och med
den långa rader af hus, så att inan fram
på morgonen kunde utifrån se iu i staden
ända till torget. Nu ansåg hertigen tiden
vara inne att för sista gången fordra
kapitulation.

t Forts.)



Sidenswahnska bolaget.

Forts, från n:o 11).

in var dock alltför förvirrad att tänka
w derpå. Utkommen hopsamlade ban
bitarna af sin fiol och linkade ut genom
porten, hvilken karlen, med namnet Gråt Ej,
öppnat för honom.

— Ett besynnerligt namn, — tänkte ban.

— Hvarför månne de kallade honom så?

Då ban följande morgon vaknade i sin

sköna, mjuka siing i det välbekanta rummet
vid Andrégatan och säg Fritz Amatus ligga
på magen i sin bädd med täcket
bortspar-kadt, kände ban sig djupt tacksam ocli
förödmjukad tillika. Huru lindé han kunnat låta
narra sig till en dylik dumhet? Den
otacksamme Kåhlfelt hade icke ens försökt att
hjelpa honom, utan sprungit sin väg. ,1a,
när de sedan möttes i dansskolan, sprutade.
ban ut. i skratt och frågade om korfiuakar
Deutsch hade tagit hans fiol i pant för
skinkan, som Svante stulit. Det allra värsta
var, att den beundrade Emilie drog pä
munnen och vände bort hufvudet, när hon fick
se Svante.

Ett par dagar gick han och bar ensam
på sin förödmjukelse och ledsnad.

Slutligen anförtrodde ban sig åt Spirea.
Hon åhörde honom med deltagande och
tröstade honom så godt hon kunde. Han skulle
icke vara ledsen, han hade. ju icke gjort
någonting orätt, endast . . . endast . . .

— Ja, jag vet nog att jag varit
narraktig, — sade Svante modstulen.

— Men det är bättre att ha varit
iiarr-aktig iin att ha gjort någonting dåligt.

Svante suckade, lian kände sig dock
lättare om hjertat och beskref närmare bela
sitt äfventyr, men när liau omnämnde Gråt
Ej, spratt Spirea till och rodnade.

— Hvad går åt dig? — undrade Svante.

— Ocli vet du, det märkvärdigaste var att
jag precis tyckte - . .

— liau afbröt sig plötsligt.
Misstankarna mot Spirea, kinesen och Gråt Ej, allt
blandade sig till ett enda virrvarr i hans
hufvud.

— Käre Svante, — sade Spirea och
fattade hans hand. — Vänta ännu litet, sä får

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:33:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1886/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free