Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
NYA THOLLSLANDAN.
N:o 12
du — så f&r du veta. allt. Säg mig blott
nummero och gatan der knrfniakar Deiitsch
bor.
Fundersam gaf Svante den önskade
adressen, men ban tänkte bela dagen på Spirea
och den nickande kinesen.
<9. Grut Ej.
Följande eftermiddag begaf Spirea sig ut
i staden. Hon gick med hastiga steg, säg
sig noga omkring i gathörnen och stannade
ej förrän hon kom till en gärd i stadens
aflägsnaste delar. Der gick hon in, dröjde
ett ögonblick tveksam framför eu dörr och
läste namnet på ett skrynkligt hviit kort.
En glädjestråle upplyste hennes ansigte och
hon mumlade sakta: — ändtligen.
Det var samma besynnerliga rum, dit
Svante blifvit inburen efter serenaden.
Porslins- ocn alabastervaserna prunkade liksom
då i den torftiga omgifningen, och den
nickande kinesen, som en gäng tillhört moster
Melusina Itiddersporre. bugade sig
högtidligt i en vrå.
Spireas ögon strålade. Hon närmade sig
en nnirk karl, som satt; och arbetade vid
fönstret och vid Spireas åsyn något förlägen
utbrast: jaså, det är fröken!
— Jag har sökt er flera gånger i ert
förra qvarter, — sade Spirca allvarsamt, —
men der sade man mig att ni var bortrest
till Petersburg. När jag senast var der,
hade ni kommit tillbaka, men de visste icke
hvart ni hade flyttat,
— ,1a, jag var borta i sex veckor, — sade
karlen buttert, — men nog har jag redan
länge varit henuna, fastän dumbomarne hade
tappat adresslappen som jag gaf dem.
— Jag har varit så orolig öfver kinesen
som ni lofvade reparera till den bestämda
dagen.
— Hvem kan minnas alla löften? Men
nog har den annars varit färdig i flera
veckor, och fröken kan se att den ej farit
illa hos mig. Den är som ny, och ett svårt
arbete var det att få den bel.
Han svepte papper omkring kinesen och
räckte den åt Spirea, som betalade den och
skyndade ut. Med lätta steg ilade hon hem
till Andrégatan, der hon strax sprang ner
till förmannens. Ma ju satt ensam hemma
och vaggade lille bror. Spirea vek upp
pappret kring kinesen och ropade gladt: —
känner du igen den här herrn, Maju? Kom
nu med mig upp till tant Dika, så berätta
vi allt.
— Ack, ack, törs jag? - sade Maju och
brast i gråt. — Fröken är så sträng och mor
piskar i hjäl mig.
— Du pratar! Nu får du icke uppskjuta
det längre, — sade Spirea bestämdt.
-Det vore falskhet att icke nu omtala
alltsamman, och din stjufmor kan icke vara så
härd, ini. när hon får se att kinesen är hel
igen. För tanterna svarar jag. Koin upp
i köket så snart du kan.
En timme senare satt bolaget belt trefligt
kring lampan i sälen. Svante tog nedslagen
ut ,,Tuoll’ ön mun kultani" på pianot,
under sorgsna tankar på sin fiol. Mas se och
Camilla gissade rebus i Trnllsläudan, Kasse
täljde en träsked vid kakelugnen, Fritz
ritade hästar och Kufrosyne spelade
femtonspelet på tu man hand med sig sjelf.
Mabelle låg på solfan intrasslad i tant Deas
garn och begge tanterna sutto i hvar sin
länstol, stickade strumpa och pratade
halfhögt med hvarandra.
Då öppnades dörren och Spirea inträdde,
ledande Maju som bar ett paket.
— Kära tant, — sade Spirea. Ilon såg
glad ut. men rösten darrade. — Jag bad dig
vänta litet, innan jag kunde besvara dina
frågor om den söndrade kinesen, och nu har
stunden kommit då jag kan berätta allt.
Den der aftonen, du vet, gick jag att hemta
en bok från salen, och fann då Maju
gråtande i en knut. Hon hade söndrat
kinesen, när hon skulle ställa lampan, som hon
fylt, tillbaka på sin plats. Hon vred sina
händer och sade att du förbjudit henne att gå
i salen, men att hon gjort det. för att hjelpa
Katrina. Du skulle icke förlåta henne,
snyftade hon, och om du skulle göra det, så
skulle hennes stjufmor ändå straffa henne
hårdt, ty hon var invcket sträng. Jag ville
gerna hjelpa henne när jag såg hur
förtviflad hon var, och att hon af välmening
varit olydig. Derför bar jag genast kinesen
till apotheket . . .
Här gick ett stort, skinande ljus upp för
Fritz Amatus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
