Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 13
ILLTJSTBEHAD B AJIN TIDNING.
101
pà en steiitallrik och började bulta på den
mod en sked. I detsamma hördes långsamma
steg och Martin närmade sig, klädd i
mammas (den riktiga mammas) tofflor, och stödd
på pappas käpp.
— Hvad leka ni, kära barn? — frågade
hau matt. — Ack, så varmt det är!
— Kom hit och blif vår morfar! —
ropade flickorna.
— Jag orkar inte.
— Latmask! — skrattade Lina. Men
Helmi vinkade åt Siri och sprang bort med
hennè. När de återvände bar Siri barnens
styltor och Helmi kånkade på Esters
madrass, så att hon var röd af ansträngning.
Styltorna lades tvärs öfver stolkarmarne och
madrassen deruppå. — Seså! — utbrast
Helmi, qväfd af skratt. Nu är morfar
Latmasks rum i ordning. Var så god och stig
upp! Det är vindsrum. Tre trappor upp.
— Hm, det ser rätt. beqvämt ut, —
menade Martin. — Tack ska ui ha! — Han
var ganska belåten att flickorna gjorde sig
så mycken möda att passa upp honom. Väl
uppkommen, förklarade hau. att ban låg
förträffligt, tillslöt ögonen och sträckte
makligt ut benen i det han luktade på en
jasmin som flickorna räckte honom.
— Käre morfar Latmask! Stackars
morfar Latmask! Vi ha en latmask i vårt
vindsrum I
Men Martin log välbehagligt. Hvad
förstodo sådana der småttingar om en Ivceists
ansträngande studier!
— Barn, hvar äro ni? — ljöd mammas
röst från verandan.
— Här, bär, — svarade barnen. Helmi
sprang bort och kom jublande tillbaka med
ott, fat „himlamat:" lingonkräm med grädde.
Det blef stor fröjd, fisken och spenaten blefvo
glömda och man beslöt att genast, slå sig
ned kring krämen. Men inne i lekkojan
skulle man äta, och flickorna packade sig
tätt till hvarandra med krämfatet pä knäna.
— Gif mig min del hit upp, — sade
Martin och böjde sig ned till flickorna.
— Morfar Latmask borde blifva utan kräm,
— inföll Lina
— Kom ned och iit,! — sade Helmi. Men
Martin låg så bra, och derför böjde han
ban blott på kroppen och sträckte sig efter
fatet.
— Akta dig, akta dig!—skreko flickorna.
Det var redan för sent. Martin hade lutat
sig för häftigt ned, madrassen och styltorna
gåfvo vika och — pladask låjj morfar
Latmask på måge midt i himlamaten.
Så han såg ut när ban steg uppl I
stället för att vara blå- och hvita, voro hans rena
bomullskläder röd- och hvita. Dessutom hade
flickorna stött sig, när ban föll ned på deui.
Mamma gaf dem pepparkakor i ersättning
för krämen, men morfar Latmask fick blifva
utan, ty — sade mamma, — det är fult att
af idel lättja störa glädjen för andra. —
Och det gaf morfar Latmask något, att tänka
på för den qvällen.
Sidenswahnska bolaget.
Korts, och slök från mo lm2l
å, — sade ändtligen tant Dika, — detta
är ingenting att gråta öfver, och eu
lustig historia har det varit. Men saken
tål också att tänka på. Dig, Maju, förlåter
jag. icke blott för Spireas skull, men
emedan jag genast hade gjort det, om du bedt
derom. Jag har varit ledsen öfver kinesen,
mest emedan jag visste att osanning eller
olydnad måste ligga på bottnen af historien.
Och jag har haft rätt. Men olydnad och
osanning förlåtas helst då de bekännas
genast, äfven med fruktan för straff. Gå
hem, Maju, och torka dina tårar Du skall
berätta allt för din stjufmor och säga
henne att jag förlåtit dig. Denna lexa
kommer du nog ihåg utan annat straff, än det
du i edan dagligen utstått under flera
veckor.
— livad dig beträffar, kära Spirea, —
fortfor tant Dika, då bolaget återtagit sina
sysselsättningar, så vet jag icke om du har
handlat rätt eller klokt.
— Åh, tant I — skreko Fritz, Camilla
och Eufrosyne.
— Det hade varit bättre för Maju och
dig om du. äfven möt hennes vilja, förmått,
henne till bekännelse. Hemlighetsmakeri,
fördöljande och ett falskt ädelmod äro
förderfliga för sinnet, såväl för den skyldige
som för den oskyldige, den som påtagit sig
skulden.
Spirea såg nedslagen ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
