Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 13
ILLUSTHEKAü BAHÄTIDISING.
103
i feststämning, men Camilla lockade till sig 1
Mabelle och tog honom i knäet.
— Mitt herrskap! — började Svante,
rodnade, hostade och antog en värdig min.
- Ungdomen är glädjens och . . . och
lekar-nes tid. Vi ha samlats här i dag för att
stifta . . . bilda . . . organisera .... hm
... ett sällskap eller en klubb till glädje
och nöje för oss alla. Dess ändamål blefve
att församla oss till roande samqväm der vi i
skulle idka musik, sång, lekar och läsning.
Jag föreslår att vi i qväll, då vi för första I
gången äro samlade, välja bland oss några
som skola leda klubben, men dessförinnan
måste ett lämpligt namn för densamma
bestämmas.
— Ordförande! — sade Masse.
— Ordförande! — sade Kasse.
— Ordförande! — skreko Fritz, Camilla
och Eufrosvne.
— Lyceisten Maximilian Himmelstjerua
har ordet, — sade Svante.
Masse uppsteg, pionröd af skratt och
fåfänga ansträngningar att hålla sig allvarsam.
— Vi ska kalla oss Sidensvansarne, efter
tanterna heta Sidenswahn och vårt märke
ska bli en sidensvansvinge.
— Nej, visst inte! Vi höra till
majföreningen, ropade Camilla och de andra
flickorna.
— Fröken Spirea Årtblom har ordet, —
sade ordföranden.
— Namnet är bra, men vårt märke kan
bli en liten brokig silkestoffs, — föreslog
Spirea.
— Bra, bra! — skreko alla.
Nu skreds till val med slutna sedlar och
Svante, Spirea och Kasse fingo äran att
uppläsa sedlarne och räkna rösterna. Fritz
hade skrifvit: ordförrande Svannte
Pingäl-bonim; vise-ordförrande Spiräa Krtblom;
sekrretererare Kase Hinielst järna;
cerremo-niinestare Mase Himelstjärna.
Stackars Fritz, att stafva var det värsta
han visste!
Alla hade röstat som Fritz, och man
ropade burra åt de fyra nya embetsmännen.
Sedan bjödos pumpernicklarne omkriug af
ceremonimästaren och ordföranden höll ett
kort tal om endrägt och munterhet i det
nyssbildade sällskapet. Viceördföranden
uppläste en af Fänrik Ståls Säguer och sekre-
teraren ett kort utdrag ur „Kongo, den nya
fristat en", hvilken Fritz och Eufrosyne funno
tråkig, emedan det gick litet öfver deras
horisont. Ceremonimästaren föreslog att
spela „en engelsmans resa", hvartill alla
Inföllo, och efter spelets slut sjöngo Spirea
och Camilla tvåstämmigt, „Du gamla, du
friska, du fjellhöga nord." Slutligen
spelade Svante några visor på sin fiol.
Karamellerna gingo Hitigt laget omkring och den
lifvade qvällen slutade med blindbock, som
gjorde alla så uppsluppna, att till och med
den allvarsamma Spirea kröp under bord och
sängar för att undgå bockens armar.
Mabelle som alls icke var sömnig, hoppade
gläfsande ined öfverallt och ansåg för sin
pligt att nafsa efter barnen och högt skälla
på bocken.
Dä leknrne togo slnt ocli hvur och en pustade
al värnie och trötthet, försvunno Camilla och
Spirea på en stund. När de återkommo
medförde (le ungefär ett dussin små brokiga
silkestoff-sar, hvilka de i hemlighet förfärdigat dagen
förut. De utdelades nuder jubel och fästes at en del
i klockkeden (d. v. s. de som hade klocka), af
andra i knapphålet; Fritz satte sin i mössan
under allmänt skratt.
— Det gör ingenting, hurrah for
Sidensvansarne! — skrek Fritz som blifvit något, vild efter
blindbocksleken.
Tanterna inkommo för att påminna 0111 att
klockan var 0.
— Oi h hurrah lör tanterna Sidenswahn —
ropade Masse djerft.
Hurr-raah! — ropade alla.
Tant Dea sig sig litet tveksam omkring och
upptog Mabelle på sin arm.
— Och hurrah för Mabelle! – pep Eufrosyne
som riktigt kommit i farten.
— Hurrah för flit och ett godt betyg, sade
tanto Dika. — Det är hvad jag säger.
En allmän afskedstagning följde och
sidensvansarne flaxade hvar åt sitt h&ll. Två veckor
senare gungade Fritz Ainatus med två tior ocli
fem sjuor på sitt betyg öfver till Sveaborg;
Svante och tiolen ångàda till Lovisa.
Hiinmel-stjernoriia skakade i åbokärra till Saviniemi och
flickorna Artblom rullade i sin pappas vagn till
det kära hemmet Men Helsingfors orh
bortavaron från hemmet föreföll dem icke längre så
ledsamma, när de täukte nå Sidenswanska bolaget
och alla de nöjen och bekymmer de delat med
hvarandra.
(S 1 u ti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
