Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
NYA TROLLSLÄNDA!*.
N:0 15
Kajsa var mycket snäll och klok och
begrep allt livad nian sade till henne. Men
ett fel hade vår hederliga kråka, ja, det
var mer, än ett fel, det var en last: hon
stal. Jag vill berätta dig eu af hennes
bragder i den vägen.
En ganska varm sommar blef det nödigt
att reparera trädtrappan, som ledde från
köket till gården, och två timmermän
efterskickades. Desse kommo. De voro ena
riktiga sölare och tillbragte större delen af
dagen med att taga sig små lurar, en efter
hvarje måltid. Vi, barn, kommo snart
under fund med hvad de medförde i sina
vägkostpåsar. Der fans gul bondost. hålkaka,
ibland salt strömming eller palvadt kött och
en atlång näfverask full med smör. Kajsa
satt ofta på ett lågt tak i männens närhet
och betraktade fuudersanit de långsamma
förberedelserna.
En eftermiddag, sedan de två
timmermännen slutat siu måltid, lade de sig ned under
trappan för att snarka eu liten stund. Det
var varmt och tyst, man hörde blott
Hugor-uas surrande, och Kajsa satt och observerade
de begge männens förehafvanden. Då de
sofvit en stund, hoppade hon tyst ned från
taket och styrde kosan till den intressanta
säcken, som för tillfället ej var ihopknuten.
Hon skakade den litet med näbben och fick
sålunda upp den. Vi barn, vår far och tant
Karolina stodo alla i det öppna fönstret och
åsågö med stor förnöjelse Kajsas bofstreck.
Det. lyckades henne att draga fram ur säcken
den aflånga näfveraskeu och nu hackade hon
på locket tills detta sprang upp. En blick
af girighet och triumf, och så hoppade hon
med begge fötterna in i asken. Ilon tog ett
stort stycke smör i näbben och flög med
det upp på taket igen.
.Man kan föreställa sig de begge
timmermännens känslor, när de vaknade och sågo
sitt smör till hälften förminskad, samt hörde
hvem som tagit resten! Ej allenast Kajsa,
men vi alla fingo uppbära deras förtrytelse, j
Med gårdens hundar och kattor stod hon |
på förträfflig fot. Hon blef smekt af alla
och tyckte om att smekas. Kajsa, lilla Kajsa,
hvarför skulle du dö ifrån oss?
Men innan jag berättar om hennes
sorgliga ändalykt, vill jag omtala ännu eu af
hennes hjältebragder. Hon kunde stundom
’ vara ganska odygdig och illmarig. En dag
voro Hera personer, stora och små,
församlade på gräsplanen utanför orangeriet. Kajsa
spatserade ogeueradt midt ibland dem, som
om de varit lika många kråkor. Min syster,
litet äldre äu jag, sprang omkring bland de
andra barnen och dervid hände, att hon
fälde sin ena sko. Vips slog Kajsa ned på
skon och Hög med den upp i högsta toppen af
ett närstående träd. Hvarken smekord eller
hotelser gjorde intryck på henne; man såg
tydligt att skälmstycket var öfverlagdt. Hon
lät. ej öfvertala sig att återlemna skon, och
min syster fick lof att hoppa hem på ett
ben för att söka sig ett par andra.
Kajsa flög från träd till träd, och en
gosse fick tillsägelse att följa efter och se
hvar bon skulle fälla ned skon, som för
resten var alldeles ny. Med de väldigaste
„kraak"-rop roade hon sig att beständigt,
byta plats och höll dervid skon än i
näbben, än mellan klorna. Det säg ut som om
hon velat göra narr af hela sällskapet, som
skrattade nere på gräsplanen och
isynnerhet af gossen, som röd af ifver sprang hit
och dit. Först mot aftonen kom ban med
den illa tilltygade skon, som kråkan
ändtligen behagat kasta ner efter flera timmars
narri.
Oaktadt dessa skälmstycken var Kajsa en
stor favorit hos alla. I lon roade
menniskorna, och så länge vi ha dem, som skratta,
på vår sida, må vi bra och i följd deraf
var Kajsa också en lycklig fågel. Hennes
slut var sorgligt, och jag tänker derpå med
ett slags smärta.
En stormig, ruskig Oktoberdag, då det ej
regnade, men himlen var grå som bly,
utbredde sig ett. rykte först i trädgården,
sedan inne hos oss, först i en hviskning,
sedan i alltför tydliga ord: Kajsa är död!
Död? — Ja, — sade en trädgårdsmästare
med jemrande röst, — hon har tagit lifvet
af sig!
Man tog reda på verkliga förhållandet,
och det var rysligt nog. Kajsa hade dränkt
sig i ett stort vattenkar på orangerigården. |
Tusen gånger förut hade hon hoppat
omkring det och druckit derur, hvarför skulle
hon just i dag falla i det grumliga
regnvattnet med hufvudet förut?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
