Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 14
ILLUSTRERAD BARNTIDNING.
107
gar och åkrar om cj deu äldsta dottren tog
vård om syskonen. Dessutom springa de
ofta nog här hemnia barfota hela året oni
och iklädda en liten trasig skjorta, men i
skolan måste man hafva snygga, varma
kläder och skojdagg.
— Och Petter llögvall var den allra
värsta, - sade Atte, — han läste usch i stället
för och.
— Stackars Petter I Hans mor är död
och hans far är mycket fattig. Petter är
dränggosse hos ett folk, som sjelfva hafva
det mycket knappt, emedan de bo på ett
ställe der frosten hvarje år gör skada. An
äro de utan potatis, än fryser rågen,
baf-rcn eller kornet och emellanåt alltsammans.
Petter arbetar tungt bela dagen från
klockan fyra på morgonen, och då aftonen
kommer, liar han visst en ledig stund och kunde
då lits a, men då är ban så sömnig och trött
att han hellre går och lägger sig.
Söndagen har hau nog, men då ingen undervisat
honom, har han så dåliga kunskaper att ban
icke på egen hand kan lära sig mera.
Dertill kommer ännu alt de som arbeta tungt
bela veckan, gerna betrakta söndagen som
en verklig hvilodag, d. v. s. de sofva en
stor del af dagen och tor öfrigt gå de ut i
byn och roa sig. (Ports.)
m
Kajsas historia.
(AJ M. N-u.)
ill du höra Kajsas lefverne:-historia? Ja.
Godt, den lyder så här
Kajsas yttre former voro lina, benen höga
och välskapade, den lilla kroppen glänsande
svartblå, och bröstet hvitt. De lifliga
ögonen mörka som natten, uiibbeu välbildad af
skön gul färg; hon var ett anständigt
exemplar af kråka. Jaha, Kajsa var hvarken
en vacker flicka, ej heller vår trogna gamla
koksa, utan belt enkelt, en kråka. Huru
hade vi fått henne?
En vacker dag kom en liten mager fattig
gosse i vårt kök; han bar en ännu magrare
liten fågel med höga ben i sina händer och
bad med ynklig röst, att tjenstefolket skulle
taga fågeln och gifva honom en bit bröd i
| stället. Mitt hein var en lärd mans hus,
och mill far förstod sig på fåglar, insekter,
fiskar och fyrfotadjur. Bondgossen visste
nog. att man der gerna tog emot allehanda
djur hålle lefvande och döda.
Gossen fick sitt brödstycke och
förmodligen också en slant, och gick. Kråkungen
sattes i en rymlig hur, som upphängdes i
j den ljusa tamburen, och der uppföddes hon
med alla möjliga smakliga bitar ur köket.
Första tiden var hon ständigt surmulen och
utstötte allt som oftast ett förebrående:
kraak! Men slutligen försonade bon sig med
den nya omgifningen, begynte trifvas och
hade en vidunderligt god aptit.
Bland alla de djur, som uppföddes och
tämjdes i mitt. hem, var den nya kråkan af
det största intresse för mig, emedan jag
hört sägas, att dessa fåglar blifva lika tama
och läraktiga som hunden. Jag underlät
icke heller att söka bibringa Kajsa de
första grunderna al’ en förfinad uppfostran och
hade stort nöje af min vetgiriga elev. Hon
blef fet och belefvad, „kraakade" på ett
betydligt mindre plumpt sätt och var allas
favorit. Vi funno dock för godt att klippa
hennes vingar, på det hon icke skulle af
andra kråkor låta förleda sig att flyga bort,
men i trädgården fick hon promenera
obehindradt, och det gjorde hon med mycken
smak.
Så förflöt den första tiden af Kajsas
lyckliga barndom. Hon hade nu vuxit upp till
en präktig kråka, tam och intelligent.
Hennes vingar fingo vexa i all sköns ro, ty hon
tänkte icke mera på att lemna sin sköna
trädgård och alla de goda menniskor, som
höllo af henne. Hon hade nu sin bostad i
orangeriet, der hon sof, men hvarje morgon
klockan sex satt hon ute på ett af
fönsterbräden till matsalen. Vid denna tid stökade
redan den goda gamla tant Karolina i sitt.
rum och värmde sitt kalle i sin lilla
kakelugn. Kajsa tittade in genom rutan Och slog
med näbben mot glaset.
— Jaså. är du redan der, din skälm? —
frågade tant Karolina och samma fråga
gjorde bon alla morgnar, vinter och
sommar i flera års tid. Kajsa var hennes
bordsgranne vid frukosten och njöt med välbehag
en stor bit hvetebröd doppad i kaffe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
