Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
NYA TROLLSLÅ NDAN.
N:o 19
alldeles omöjligt för den svagaste solglimt
att tränga ned, och det skulle vara mörkare
pä oceanens botten, än den mörkaste,
stjerii-lösa natt, ifall det icke funnes annat ljus
än soleus. Och vore der så mörkt, hvad
skulle då hafsdjureu göra med ögon och
lysande färger? Säkert är, att. Gud icke
förgäfves gifvit, någon ögon att se med, och
för att. kunna se, fordras det ljus, vore detta
också den svagaste skymning. Fiskarne i
endel mörka grottor lefva i ständigt
mörker och äro derför blinda, men hafvets
fiskar äro alla begåfvade med ögon. Ett
annat bevis på att det finnes^ ljus på
hafsbottnen är det, att endel små försvarslösa djur,
som lefva på andra, större, antaga dessas
färger. Det finnes t. ex en liten bräcklig
sjöstjerna, som man alltid anträffar på
grenarne af den orarigefärgade korallen och
som man knappast kan urskilja, om man
icke ser efter mycket noga. Det ligger en
mening häri. Den lilla sjöstjernan har
tagit samma färg som korallen för att gömma
sig; men vore oceanens botten mörk, skulle
en sådan försigtighet icke behöfvas, ty
mörkret ensamt vore tillräckligt att dölja henne.
Men hvarifrån får då hafsbottnen det ljus
som solen icke mäktar sända det?
En naturforskare, som en afton vid
skenet af en lampa undersökte från
hafsbottnen uppbointad gyttja med djur och växter
och stuckit sin hand i gyttjan för att taga
upp en sällsynt snäcka, öfverraskades
plötsligt af fullständigt mörker, i det att
lampan slocknade. Då han drog tillbaka
handen, fann hau, att den lyste med en stark
fosforglans, att gyttjan också omgafs af samma
sällsamma ljus och att många af de deri
befintliga djuren vid beröring lemnade ifrån
sig ett lysande sken. Detta var
hemligheten med hafvets ögon och färger.
Om vi plötsligt kunde sänka oss ned i
hafvet på ett djup af tvåtusen famnar, skulle
vi få se ett glänsande hvitt ljus upplysa
bottnen med ett lifligt sken, under det att
vida sträckor skulle vara försänkta i ett
tjockt mörker, der de blinda hafsdjureu hade
sitt tillhåll, de, som icke behöfva färger och
ljus. Korallunder skulle lysa med ett
förtrollande ljus, fiskar och skaldjur skulle ila
fram likt spöken öfver upplysta vägar, och I
bela bottnen skulle stråla som ett, enda
fos-forhaf.
Många hafsdjur äro på sin yta liksom
elektriska, sä att de lysa i mörkret. Stora
skaror af makrill och andra fiskarter synas på
långt håll sprida ett klart sken omkring sig.
Om aftnarne kan man ofta från stranden
se, huru hafsytan lyser med ett silfverhvitt
skimmer. Sådana qvällar bruka sjömännen
säga, att en storm är i antågande. De
myriader mikroskopiska djur, som äro spridda
öfver vattenytan, gifva ifrån sig ett strålande
sken och liksom öfverbjuda hvarandra i att
sprida ljus omkring sig. Båten lemnar eu
fåra af gnistrande ljus efter sig, och
silfver-skimrande droppar falla från årorna tillbaka
i vattnet, der de kasta upp ett lätt
ljusstänk i luften och utbreda små ringlar af
fosforljus.
Det fans en tid, då hafsbottnen låg
mycket närmare ytan, än nu, och då solstrå»
larne kunde nedträuga till densamma. Då
begagnade hafsdjureu sin egenskap att lysa
endast som försvarsmedel. Men så sjönk
oceanens bädd och blef allt mörkare, tills
solljuset icke mera var till någon nytta för
djupets invånarne. De små lysande djuren
funno då ett. annat sätt använda sitt ljus
än till försvar. Det. begagnades nu som en
lykta att upplysa deras mörka hem. Och
sålunda få (le siuå djureu, tack vare Guds
vishet, fröjda sig åt en beständig dag.
Sländans nyheter.
— Det var nyss i Augusti. Hela BeHiu var i
rörelse. Den ena frågade den andra: är lina
funnen? Qvar är hon? Hvilken olycka! . . Borta
var han. Tre hela dagar. Ingen visste rftd.
Polismästaren red till nnderpolismästaien
underpolis-mästaren i’oT som cn blixt till ötVerkommissariten,
0’-h öfverkoinmiasHrieu rök som ett kanonskott till
underkommissarien. Flerro. det är tii. anm skall
ansvara för honom, det. galler . . . nej. iokö lifvet,
men tjensten! 0<h tvåtusen nar ben i uniform
Hojiule af kring alla gator och gränder att söka
honom. Alla sökte, alla ville törtjeha liittarelön.
Ilar ni sett. en brun? Nej, jag har sett en svart,
liar ni sett en slät? Nej. jag Lar sett en lurlvig.
Fråga slägt a ren! . . . Ha ae slagtat honom? Nej,
hau är slagtarons goda vän . . . Och en beskedlig
gammal mamsell börjar grftta: min gula kisse har
också varit tre dagar borta; det är ha». som ätit
upp henne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
