Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N° 18, ^ Lördagen den 18 September. 1886,
Hvad skall du bli?
Jly vem har icke fått höra den frågan när
han var liten, ocli hvem har icke
svarat derpå efter bästa förstånd?
När Per är fyra år, vill ban helst blifva
isvostschik. När Rosa är sex år, kan hon
icke tänka sig något lyckligare, än att blifva
koksa eller bykgumma. Men så förändras
smaken. När Per fått första priset på
klas-seu för ett poem till månen, ger han
isvsost-schiken på båten och skådar i sig en annan
Runeberg. Och när Rosa gått i
dansskolan och fått applåder vid en
musikuppvis-ning, drömmer hon sig buins soin en Taglioni
eller Jenny Lind. Men det är sällan små
gossars och små flickors djerfva önskningar
blifva verklighet. Oftast få de nöja sig med
en mycket tarfligare, men derför icke mindre
nyttig och lycklig framtid. Konsten är, att
bland en hop brokiga anlag leta ut det bästa
och mest fruktbringande, att blifva något
helt och att komma på sin rätta plats.
Förr i verlden — ja, det är icke sä länge
sedan — fanns för Per blott en utväg att
blifva hvad man kallar en bildad menniska,
lian måste läsa, ban måste bli student, kosta
hvad det ville. Men så hände, att Per icke
ville läsa, ban ville blifva smed. Smed? Jo
det skulle man se! En smed var ju en
sotig, obildad varelse, och pappa ville ha
Per till prest eller domare. Och Per fick
svettas vid boken och svälja ner kunskaperna
som man sväljer bitska piller, tills ban med
njuggan nöd blef en medelmåttig studeut.
Och sedan blef ban en ännu medelmåttigare
prest, som fick församlingen att sofva bara
ban klef i predikstolen. Ocb det tyckte
pappa var mycket aktningsvärdare, än om
Per blifvit en dugtig smed med mindre latin,
men mera sundt förnuft i hufvudet.
Med Rosa var det icke stort bättre. Hon
måste prompt kunna tala franska, spela piano
och virka spetsar för att anses vara en
bildad flicka. Men Rosa hade dåligt
språkhuf-vud, stora, grofva händer och en
besynnerlig lust att peta sönder allt, både dockor
och djur, „för att se hvad som var inuti".
Inte dugde det för eu flicka. Hon tvangs att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
