- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Andra Årgången 1886 /
138

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

NYA TllOLLSLÄSUAN.

N:o 18

gråtande lära sig Beethovens sonater ocli
virka ett visst antal hvarf på sin spets hvarje
dag. Hon ville lära känna menniskokroppen,
läsa anatomi och fysiologi. Inte passade det
för en flicka. En flicka behöfde icke kunna
annat än det som gjorde henne till en god
husmor. Ocb då hågen icke låg ditåt, så
blef hon en slarfvig husmor. Under tiden
torkade någonting bort inom henne, liksom
inom Per, och hon blef slutligen en vresig,
bitter gammal gumma, missnöjd med bela
verlden och främst med sig sjelf.

Ja så var det förr och kanske det ännu
händer någougång i vår tid. Men annars
börjar man bli klokare nu. sedan otroligt
mycken tid, många suckar och tårar slösats
på ingenting, på ett förfeladt lif. Man
böljar nu taga vara på anlaget, hurudant detta
än är, och lämpa uppfostran efter detsamma.
En grefveson kan blifva skeppare om ban
har lust, och eu torparson kan blifva sena
tor om ban har hufvud dertill. En flicka
med kunskapsbegär knytes icke fast vid
sömmen ocb kokboken och en flicka med
praktiska anlag jiigtas icke med grammatikor och
examina Det verkligt framträdande anlaget
vårdas och understötts som cn dyrbar planta,
af hvilken det kan varda ett fruktbärande
träd. Det är lyckligt att vexa upp i en
sådan tid. Måtte vi blott kunna draga nytta
deraf.

— Nå, hvad skall du nu bli, Rosa? —
Jag vet ej; jag duger visst icke till något.
— Låt. mig se, kauske finnes likväl ett an
lag hos dig, vardt att uppmuntras. Tycker
du om att sy? Nej. Att spela piano? Nej?
Att koka och baka? Nej. Att läsa? N—nej,
icke hvad som helst. Att rita eller måla?
Nej. Att gräfva och så? Nej. Att räkna och
föra bok? Nej. Att sköta barn? Nej. Att
skrifva? Nej. - Det är verkligen
bekymmersamt. Men hur var det med den der
skalbaggen, som du petade sönder i går?
Hvarför gjorde du det? — För att undersöka
dess matsmältningsapparat. Det roar dig
således? — Mycket. Men inte duger den
hågen till något.

Var ej sä säker, min vän, Kom ihåg hvad
jag nyss sade om anlaget. Förspill det icke.
Tag vara derpå ocb kasta dig öfver det med
energi. Utan energi kommer du ingenstädes.
Föl djupa dig i studiet af naturen, gör dig I

hemmastadd med alla dess sinnrika,
underbara företeelser och meddela sedan din
kunskap, ditt intresse, din erfarenhet åt andra.
Är du sjelf varm af ditt ämne, så kan du
äfven värma andra för detsamma, och
hvilket ämne är väl så rikt. och så upplyftande,
som Guds underbara skapelse! Tänk, om du
skulle kunna göra detta ofta ringaktade ämne
kärt och intressant för en skolas lärjungar.
Dä hade du minsann ej lefvat förgäfves.

Och du, Per, hvad har du lust för?

Per, som är tolf år, rodnar och stammar
med berömvärd uppriktighet, att ban
tycker mycket om att sy tapisseri.

Icke behöfver du rodna för det. Förr
skulle alla kamrater, både gossar och flickor,
skrattat ut dig för denna bekännelse — Men,
vi äro ej så ensidiga, att vi anse något som
helst ärligt arbete skämma en gosse eller
en flicka. Att sy tapisseri är nu visserligen
ett grannlåtsarbete, som ej förtjenar att offra
mycken tid på, men kanske ileuna lust kan
leda dig in på en praktisk bana, som vore af
gagn för dig sjelf och ditt land. Att blifva
en driftig fabriksegare, eller handtverkare,
eller köpman, det är att återbetala till vårt
land tle län det gifvit oss i sina skolor ocb
öfriga läroanstalter.

Vår tid är det hurtiga, rastlösa arbetets
tid. Ingen vill nu mera stå sysslolös och
se på, alla vilja vara med. Och för alla
finnes plats i den stora verkstaden. Om du
arbetar med pennan eller plogen, ined nålen
eller mikroskopet, sak samma, blott du
arbetar Skolan är första rummet i fabriken.
Der tillverkas alla suiå kuggar och hjul,
som sedan skola arbeta ocli slitas i
mensklighetens tjenst. Ju starkare skolan gör dem,
dess mera nytta kunna de sedan göra.
Valen samvetsgrann skolgosse eller skolflicka,
så skall du sedan blifva en duglig medlem i
det stora maskineri, som kallas vårt
samhällslif. Och framför allt.: nyttja tiden! Sedan
skolan är slut fortsätt, att regelbundet
arbeta några timmar om dagen. Ingen vana
är så lömsk, som den att göra ingenting.
Man märker ej sjelf hur man glider ned i
lättjans armar innan man ohjelpligt fastnat
deri. Hvilket arbete som helst hellre än inlet,
ty minuterna, timmarne rulla bort, och vi
skola eu gäng ansvara för hvarje stund vi
förspilt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:33:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1886/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free