Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o li)
ILLUSTRERA!) RARNTIDNING.
149
.,Det är möjligt, men matsäck orkar du
inte bärau.
„,Jag måste".
Det var l)åde ynkligt ocli löjligt att se
herr Budberg börja sin färd. Uenseln var
fullpackad med goda saker och dessutom
fans der skjortor och strumpor, näsdukar
och allt möjligt. Krokig och nedtyngd af
sin börda, surmulna och förargad öfver
denna galna idé, vandrade, den rike mannen
ut genom sin port. Öfverallt stannade hans
arbetare och tjenare ined öppen 1111111 och
mössan i handen för att åse detta
spektakel.
Gång på gång måste den trötte vandraren
hvila och när han tänkte på de tio milen,
tyckte hau att han aldrig skulle komma
fram (Forts.)
Kamratlif.
I.
j£let var stor uppståndelse på sjunde klassen
>. .–v i * * lyceum. Matematiktimmen skulle
just begynna, då rektor kom inrusande på
klassen med ett papper i handen, röd och
stammande af förargelse, lians länga,
gängliga figur var mer än vanligt hällningslös,
håret stod på ända, de borstlika ögonbrynen
voro bistert rynkade och läpparne formligen
skälfde, då han utbrast:
— Se ni, pojkar, så här vågar man drifva
med en lärare, — och hans händer fingrade
nervöst 0111 papperet. — Detta hittade jag
i tamburen . . . Käuna ni hvem det skall
föreställa? Ingen konst tror jag, ty likheten
är slående. Icke sant? — Och han höll upp
papperet med ett slags bittert trots. Detta
visade en väl gjord karrikatyr af rektor sjelf,
framstäld som en apa med lång svans och
stora håriga händer och fötter. Det
klumpiga hufvudet med den platta näsan och de
utstående käkarne visade en omisskännelig
likhet med rektors föga sympatiska, apbka
drag.
— Hvem är artisten, som åstadkommit
detta mästerverk? Hade jag honom i mina
näfvar, ris skulle ban ha som en fem års
byting, vore ban också sä lång som skåpet
der. Hvem har gjort det? Fram med san-
ningen, pojkar: . . . Eller frukta ni för
riset? Nå! . .
Klassen var tyst, Ingen svarade.
— Ni äro ena fega stackare! — sade
rektor och stampade foten i golfvet. - Bekänn,
säger jag, eller . . .
Intet svar. Gossarne sågo honom öppet
i ansigtet, några skrämda, andra trotsiga
— Om den skyldige icke pä ögonblicket
bekänner, blir bela klassen relegerad. —
Hektor var synbarligen retad till det yttersta.
— Äro ni sådana usla stackare, att ni ej
våga mottaga ett välförtjent straff? Ut med
sanningen; . . . annars få mänga oskyldigt
lida för en.
Åter en paus. Gossarne sågo väntansfullt
på hvarann, undrande inom sig hvem den
fege brottslingen kunde vara. Då uppsteg
slutligen en af de äldste gossarne och sade
beslutsamt, i det ban utan fruktan mötte
rektors vredgade blick:
— Jag fälde detta papper i morgse ur
min ficka . . .
— Aha — röt rektor. kröp sanningen
ändtligen fram? J>u, Blomfelt, ila? Det
skulle jag minst af allt väntat . . . I)u har
varit så exemplarisk hittills . . . men så kan
man misstaga sig. Hvarför bekände du icke
genast? Det hade varit ärligare.
Emellertid anser jag att. du förtjenar en sträng lexa
för detta hjertlösa skämt med en lärares
lyten ... — Ilär öfverflög ett drag af
smärta lärarens fula drag Du får genast
gå och icke visa dig inom skolan på en
månad. Riset slipper du. Se så gå! Det, gör
mig ondt 0111 dig, men det är rättvist
Blomfelt sade icke ett ord, tog tvst sina
saker ur pulpeten och gick utan att vända
sig om. Han var blekare än vanligt, och
hans lugna grå ögon hade en fuletig glans.
Ett sorl af öfverraskning hade gått genom
klassen vid Blomfelts bekännelse. lian, den
oklanderlige, redbare, af alla omtyckte
kamraten, ban skulle nedlåtit sig till ett dylikt
dumt pojkstreck. Det var omöjligt Och
likväl, lian ljög aldrig, således måste det vara
ban.
Rektor gick. Matematiktimmen försiggick
I med förströdda tankar och upp och
nedvända svar. Under qvarten uppstod åter en
1 liflig ordvexling angående det skedda. Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
