Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 19
ILLUSTBKItAI) BAIINT1UNINC!.
151
du felat och bed honom förlåta dig. .. Han
är icke elak eller långsint . . gå ännu i
J dag . . .
— Jag kan icke, — sade Blomfelt sakta.
. . . Kamraterna ämna protestera mot ditt
straff, — förtfor knäbyxan, utan att fästa
sig vid svaret. Men jag går ej med, tv
jag anser det vara rättvist. Ett felsteg för
tjenar sitt straff, icke sant, Blomfelt?
— Ja, — svarade Blomfelt, — det gör så.
— Men vill du icke sjelf bedja rektor om
förlåtelse, Arvid, han skulle säkert förkorta
relegationstideu för dig?
I Blomfelts ansigte syntes tveksamhet och
oro. Men blott för en stund. — Nej!
-sade ban beslutsamt, - jag kun icke säga
något mera i denna sak.
— Men, Arvid! . . Är du bekajad med
falsk stolthet, min vän, det hade jag icke
trott dig om. Kör den på porten och var en
karl, som du brukar.
— Plåga mig icke, jag kan ej, — sade
Blomfelt en smula retligt och vände sig åter
till sina böcker. Men då han såg kamraten
i begrepp att gå, föll honom något in. Han
sprang upp, fattade knäbyxans begge händer
och tryckte dem hårdt. — Tack för din
vänskap, Henrik, — sade ban varmt. — Bed
kamraterne icke protestera . . . och ännu
en sak, se till, att ingen berättar detta för
Daniel Hammar, det kunde göra honom
sämre, — ban är sjuk, som du vet. Farväl.
Forts.
Det var rätt åt Misse!
Då Misse första gången fann boet, var der
ingenting i det, ty fågehnainma bådo just nyss
(Att sin lilla bostad tärdig. Misse tiinkte: - jag
t vill viinta! — ty hon var en tålig katt o* b bade
bela sommaren lör sig.
Hon väntade en verka, och sä klättrade bon
åter upp i toppen at’ trädet ocb tittade in i boet.
Der lågo två läckra ljusblå ägg, så söta ocb fina.
Men Misse tänkte: ägg äro goda uog. men
små fåglar äro bättre. Jag vill vänta! Så
väntade bon ocli fångade undertiden möss ocb råttor,
tvättade sig, sof, spann ocli gjorde allt hvad en
hygglig misse kan göra fur att få tiden uf t gå.
’ Då åter en verka gått, klättrade bon tipp i
trädet och tittade försigtigt i boet Denna gång
lågo dor fem ägg Men den kloka Misse tänkte
igen: fem agg äro nog bättre än tre. men små
fåglar äro allra bäst. Jag vill vänta ännu en tid.
— Hon väntade en vecka till och gick så åter
för att undersöka boet. - Ack och o, der lågo
fem små, små nngar med stora ögon, långa
halsar och gula näbbar, som bela tiden gapade.
Misse satte sig på en gren i närheten, slickade
sig om nosen ocli spann ty hon var innerligen
lycklig. — Det lönar sig nog att hafva tålamod.
— tänkte hon. Men då hon åter såg på de små
fågel ungarne för att välja en af dem till törsta
munsbiten, upptäckte hon alt de voro ohyggligt
magra. Ja. så magra voro do att Misse aldrig i
sitt lit sett något så > agert. - Ja/ja. — sade
hon till sig sjelf. — om ja« bara väntar ett par
dagar till, så bli de nog „feta/ Jag vill ännu
vänta.
Så väntade hon och såg hur små ungarnas
mamma alla dagar förde maskar till dem i boet.
Och Misse tänkte förtjust: — O se bara hur feta
de uu bli; nu äro de snart iärdiga. Åhå, hvad det
är bra att |m tålamod! iÄndtligen en dag beslöt
hon att icko vänta längre — Hvad de skola smaka,
— tänkte hon förtjust. Så klättrade hon upp
i trädet, slickande" sig om.munnen, ocli tittade in
i boet: - IIva’, liva’, hvart ha stekarne tagit
vägen?
Ja, boet var tomt! Och Misse klef ned med
lång näsa — Och jag som väntat på dem bela
sommaren! Miau!
Pren umeranternes si dia
Lilla Pikku.
(Porta, från N:o 18.)
Men Lasse fick icke njuta endast af lifvets
solsidor. ban fick äfven känna .dess skuggsidor. Då
Pikku hoppade ned ur boet tör att dricka eller
eljest röra på sig. måste Lasse upp i boet för att
ej låta äggen kallna, och det var icke någonting
roligt, skall man tro.
Dessa Pikkus utflykter blefvo dock snart
mycket täta och förlängdes äfven gång för gång. så
att Lasse snart började tröttna vid sitt
förtroendeuppdrag och lät äggen kallna. De förglömdes snart
äfven af Pikku och blefvo nu lemnade åt sitt öde.
Detta värkte stor sorg inom vår familj, men hvad
var att göra? Man måste lugna sig. Och flå vi
sågo, att hvarken Pikku eller Lasse mer brydde
sig om äggen, togo vi bort dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
