Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 18
ILLüSTHEItAll BAIlNTIIlNING.
139
Iitu kom in just i detsamma Leena gick
ut efter ka I ja i stupet. Der var ingen i
stugan Magen brände af hunger, och hon tog
några beta potäter från det rågade fatet.
Hon visste ju, att de i annat, fall ej skulle
räckt till åt henne, och hon hade ej en
aning om att detta var synd. Hon smög sig
upp på vinden med potäterna innanför
lintyget oc h åt dem deruppe med skal och alit.
ljuga som att stjäla, ty ingen hade lärt henne,
att det var synd.
Inne i stugan sutto husbonden, värdinnan
och Japhet, deras fjortonärige son, vid
bordet och åto. Leena satt på spiSelkanteu
med Emma i famnen, och lita i sin vanliga
vrå bredvid det isiga vattenänibäret Leena
förde till henne tvä potäter och en brödbit,
som Emma tuggat på, men innan lita hann
De värmde så skönt och stillade deu värsta
hungern.
Näi hon kom ned mötte hou värdinnan
i farstun.
— Hvad har du gjort på vinden? —
frågade hon strängt.
Jag såg huru Mirka jagade ett möss,
svarade lita lugnt, llon var lika van att
börja ined potäterna,kom Japhctoeh ryckte dem
af henne och ål upp|dem utan minsta tvekau
— Skalen äro goda nog åt en sådan som
du, — skrattade han och sandade ihop
potatisskalen från de andras tallrikar samt förde
till henne, lita sade ingenting, hon var så
van vid sådant, men hon gaf honom eu
hut-full blick ur sina halfslutua ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
