Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. En berättelse om bävrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 247 -
– Gå korna säkra, om de släppas in bland
buskarna?
- Ja, de äro inte utsatta för någon fara
sommartiden. Ibland kan det nog vara rätt svårt att taga
reda på dem, men icke då de hava kalvar, ty då
komma de med säkerhet hem varenda afton till sina
avkomlingar.
- Vi få en hel boskapshjord: åtta kalvar och
åtta kor.
- Vi få nog endast lägga på kvigkalvarna, så
vida inte er far ämnar skaffa sig dragoxar. Dessa
skola vi då behöva vid den tid, då de äro lämpliga
att inköra, d. v. s. om två eller tre år.
- Med tiden skola vi bliva stora jordbrukare,
svarade Alfred med en suck, ty han tänkte i det
ögonblicket på kapten Lumley och på sitt
sjömansyrke.
Samma afton detta samtal ägde rum, ombads
Malachias Bone att fortsätta berättandet av sina
iakttagelser om bävern.
- Välan, mrs Campbell, jag beskrev förra
gången, huru de fördämma floden och bilda en damm.
När detta skett, bygga de sina hus. Hur de bära sig
åt för att arbeta under vattnet och fästa pålarna i
marken, är mig en gåta. De driva nämligen ned
sex sådana i marken, och det mycket stadigt, varefter
de uppföra sitt hus, som är mycket märkvärdigt. Det
har formen av en stor ugn samt består av lera och
fet jord blandade med grenar och alla slags örter.
Det har tre våningar» den ena ovanpå den andm, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
