Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Percival och Mary befrias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 430 -
inträngt i skogen. De följde nu efter i jämnlöpanda
riktning med Malachias och John i spetsen. Martin
och Alfred gingo så långt efter, att de nätt och jämt
hade dem i sikte, och de övriga kommo på ungefär
samma avstånd ifrån Martin och Alfred. Sålunda
fortsatte de sin färd genom skogen över en timme,
tills en skara hjortar störtade förbi Malachias och
John. De stannade genast och hukade sig ned för
att gömma sig. Martin och Alfred, som märkte
detta, följde exemplet, och det övriga sällskapet
bakom dem gjorde på en vink av Smultronblomman
detsamma. Knappt hade detta skett, förrän en av
hjorden, som blivit genomborrad av en pil, följde
efter i samma riktning som de andra och efter
några språng föll till marken. En eller två minuter
efteråt kommo jägarna fram och ställde sig bredvid det
döende djuret, där de uppehöllo sig med att samtala
en eller två minuter, varefter de togo fram sina
knivar för att flå och stycka det. Medan de sysselsatte
sig därmed, kröpo Malachias och John från ett håll,
Alfred och Martin från ett annat och det övriga
sällskapet från ett tredje långsamt fram emot dem; men
för att fullständigt innesluta dem, var det
nödvändigt, att huvudstyrkan delade sig och skickade en
eller två till österut. Kapten Sinclair avskickade
Grawes och en av soldaterna och bad dem att krypa
mycket försiktigt, tills de hunno fram till ett ställe
han utpekade, och där vänta, tills signalen blev
given.
Under det våra resande allt mer och mer närmade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
