Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet före Digerdöden - II. Om folkets omvändelse till christendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
skall Erik den Helige hafva bygt Lurö kloster. Hans
efterträdare, Carl Sverkersson, lät uppbygga ett Varnhem, som torde
vara vårt Varnamo, och Gudvalla kloster är efter allt utseende
vårt Gladevall; men om deras inrättning och öden ega vi ingen
fullständig underrättelse. Vi hafva ock spår till flera små kloster,
men de hafva tvifvelsutan tjent till andra behof.
I en tid då knappt flera lärde läsa i bok än de, som
skulle blifva munkar och prester, synes icke heller något lärohus
i det ämnet hafva varit så högst af nöden i Värmland. Husaby
och derpå Skara voro väl i stånd att förse denna ort med 18
prester, då de ej hade af nöden så många hemma 1 sitt eget
land som nu för tiden. Man har icke skäl för, att här varit
flera än 18 tillsammans; det öfriga uträttade munkar.
Anledning till denna anmärkning tager jag deraf, att i
Värmland hafva ej varit flera än 18 gamla pastorat eller
moderkyrkor, hvilka alla förmodligen i detta tidehvarf blifvit
inrättade. Nu voro väl i hvarje pastorat flera kyrkor, men jag
har i de äldsta handlingar aldrig funnit mer än en prest,
kyrkoherre eller s. k. curatus, vid moderkyrkan. De öfriga små
kyrkorna äro kallade munkkyrkor, emedan kringstrykande munkar
i kyrkoherrens frånvaro der underhållit messan.
Värmland hörde nu under Skara biskopar och troligt är,
att dessa dels för beqvämlighet dels för ålder och orkeslöshet
haft sig en landtprost eller vice-biskop här till hjelp; men ännu
fins derom ingen annan underrättelse, än att Nicolaus de
Thingvaldum, Canonicus Scarensis, var en sådan vid Digerdöden.
Vissa tider och kanske en gång hvarje år har
presterskapet nu måst infinna sig i Skara på prestmöte, då de haft
tillfälle aflemna sin skatt till påfven och biskopen och afhemta
nya messböcker. Åtminstone hafva prestmöten länge varit
brukliga 1 Skara ?).
Nit för den nya religionen fattades icke våra förfäder,
sedan de blefvo christna, likasom de i lång tid gjorde svårighet
vid att ändra den gamla. Som bevis derpå kan jag anföra,
att de med så hög vördnad ansågo sin förmente martyrs, den
helige ”Thorgers graf, som de visade konung Håkan af Norge;
och ännu mer visar sig detta af de stora gåfvor, som, landets
>”, Bisk. Brynqge!s bref 1281.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
