- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1881 /
216

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evig osalighet eller alltings återställelse.

Till läran om de yttersta tingen af V. Rydberg. Stockholm 1880-
Den bibliskt-kristliga läran om de yttersta tingen. Exegetiskt-
kritisk undersökning af’A. F. Granfelt. Helsingfors 1880.

»Jag leder in till grafven, plågohäktet,
Jag leder in till evigt qval och ve.
Jag leder in till det fördömda slägtet
Rättvisa dref min höge skapare.

Mig födde kärlek, evig kärlek bara,
Den högsta kärleken mig skapade.
I, som inträden, låten hoppet fara.»

Så tänkte sig den, som plockat de yppersta frukterna
af det 13:de århundradets tankearbete lika väl som af dess
fantasi och känslolif, så tänkte han sig, att de skulle helsas,
hvilka gingo bort till »evigt qval och ve.> Det är fråga
om ett lidande, ett outsägligt lidande, hvilket han, den
odödliga skalden sjelf, om än med en pensel, doppad i
jordiska färger, tecknat så som ingen annan. Om detta li-
dande heter det, att det är födt af »evig kärlek, ja af »den
högste kärleken.» Ja väl, kunde någon här säga, strängt.
kunna fader och moder aga det älskade barnet, de afse ju
blott dess sanna väl dermed. — Men nej, här är ju icke
alls tal om något sådant, om något lidande, hvarmed för-
bättring afsåges. >»I, som inträden, låten hoppet fara» heter
det ju. Detta är ju ett hårdt tal, rent af en paradox. Det
nittonde århundradets filantropi vill också minst af allt höra
talas om någonting sådant. Snarare borde väl Gud helt
enkelt låta menniskan, sedan hon lefvat ett så mönstergilt
lif på jorden, som hon vanligen gör, i synnerhet om hon
der låtit bli att mörda och stjäla, få obehindradt spatsera in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:22:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1881/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free