Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVIG OSALIGHET ELLER ALLTINGS ÅTERSTÄLLELSE. 217
i den eviga saligheten. Gud är ju god och barmhertig, ja
man har ju t. o. m. sagt, att han är kärleken, och hvarföre
skulle man ej sätta tro till deras ord, som påstått detta.
På det sättet får man ju allt, alldeles som man sjelf skulle
vilja ha’ det, ty då är det väl tydligt, att Gud ej räknar så
noga med syndaren. Ty hvad samme män jemväl påstått,
att omvändelse och viljans fulla hängifvenhet åt Gud vore
vilkor för att blifva delaktig af hans kärlek, och att man
först under förutsättning häraf kan i sanning förnimma, att
Gud är kärleken, det är väl något, som i vår »upplysta tid»
får »tolkas med förstånd.»
Dock, vi lemna det religiösa kannstöperiet i sitt värde.
Det är visst ej vår afsigt att sätta den s. k. ny-rationalismen
i hennes ädlare former på samma nivå, som dylikt fras-
makeri. Vi måste fast hällre skänka vår odelade högakt-
ning åt det allvarliga sedliga medvetande, som i dem ofta tar
sitt uttryck. Obestridligt är emellertid, att den nämda rigt-
ningen med alla sina ansatser till religiositet har en öfver-
vägande etisk tendens. Den lägger mer vigt på hvad men-
niskan gör, än hvad Gud gör, mer på friheten än på nåden.
Fortgår man i denna rigtning, så måste man, efter hvad vi
längre fram, skola söka visa, ovilkorligen drifvas till det an-
tagandet, att en evig osalighet är tänkbar, ehuru det visser-
ligen då alltjemt blir menniskan, som skapat sitt helvete.
Emellertid är det ett faktum, att anhängarne af denna rigt-
ning nästan allesammans kommit till ett motsatt resultat.
Detta skulle vara egnadt, att väckå förvåning, om det ej
funne sin förklaring i en ytlig och förutsättningsfull upp-
fattning af sjelfva frågan samt i brist på djupare erfarenhet
af det onda.
Man behöfver emellertid ej hemta sina vapen ur den
moderna filantropiens rustkammare eller ens underskrifva ny-
rationalismens program för att få syn på att, om Guds rätt-
visa och kärlek ställas emot hvarandra såsom tvänne mot-
Satta egenskaper, mellan hvilka en slags kompromiss skulle
tänkas ega rum, då är hans kärlek ej »den högsta kärleken,»
ty den får alltjemt i någon mån så att säga maka åt sig
för hans rättfärdighet och blir då ej den högsta tänkbara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
