Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 EVIG OSALIGHET ELLER ALLTINGS ÅTERSTÄLLELSE.
Detta brukar ofta framhållas i våra dagar, och ingen kan
mer än vi vara benägen att erkänna, att man häri har full-
komligt rätt. Skulle för att råga måttet af syndarens elände,
förutom hans egen sjelfviskhet äfven tarfvas, att Guds häm-
nande rättvisa tillfogade honom ett yttre lidande, då vore
denna sjelfviskhet ej det i sig sjelft värsta onda. Men
då vore ej heller Guds kärlek den högsta, ty är dess tillbaka-
stötande ej det högsta onda, så är dess emottagande ej
heller det högsta goda; och den kärlek är ej den högsta,
som ej kan gifva den älskade det högsta goda, i fall denne
vill emottaga det.
Ur olika synpunkter tyckas vi sålunda drifvas till an-
tagandet, att, är Guds kärlek den högsta kärlek, så är
hans rättvisa ej en hämnande rättvisa. Icke Gud, utan syn-
daren sjelf, icke kärlek, utan kärlekslöshet har skapat syn-
darens »qval och ve.>
Detta är ock den synpunkt, vi i det följande alltjemt
vilja fasthålla. Det är syndaren sjelf, som genom sin onda
vilja skapat och allt framgent skapar helvetet, om ett så-
dant finnes, ’eller rättare detta helvete är just hans onda
vilja, tänkt i sin fulla mognad och utveckling. Visserligen
tro vi, att bakom Dantes ord, om de rätt fattas, döljer sig
en djup sanning. Ty om än Guds rättvisa ej har formen
af en hämnande rättvisa, så följer dock ej deraf, att han
skulle sakna denna egenskap. Rättvisa innebär egentligen
ingenting annat, än att man låter det goda vara godt och
det onda vara ondt, hvilket, tillagdt Gud, måste betyda, att
han är grunden, till att det goda är godt och det onda ondt
och, komna till sin fulla utveckling, äfven måste i verklig-
heten så fattas och förnimmas, m. a. o. till en konstant, ej
en tillfällig och öfvergående skilnad mellan båda.
Så fattad innebär rättvisan ingen strid emot kärleken,
fasthellre är hon af denna en följd. Det är den sanna kär-
lekens karakter af oändligt fordrande, som härmed fram-
hålles. I vära dagar är man mycket benägen att förbise
denna sida, icke blott i religiösa, utan äfven i rent mensk-
liga förhållanden. Men skall kärleken verkligen hafva sitt
värde som ett godt, så måste han vara oändligt fordrande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
