Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA SKOLAN BEDÖMD I LITERATURHISTORIEN. 307
Det lär oss nemligen, att den ande, genom hvilken Atter-
bom säges hafva höjt vår vitterhet till sann konst, är ingen
annan än den naturfilosofiska romantiska anden. Är det
blott en dylik ande, som förmår »göra verser till poesi»,
så lär icke den fosforistiska estetiken hafva satt ett särdeles
högt pris på en Kellgrens, en Bellmans, en Franzéns dikter.
De rosades i jemförelse med många andra, men de fingo
blygsamt maka åt sig för skolans unge hufvudman, hvilken,
såsom man hoppades, skulle inleda den svenska poesiens
gyllene tid.
Om striden mellan den gamla och nya skolan har förf.
den äsigt, att bristen på sans och hyfsning var ungefär lika
stor hos båda. Derom ’vilja vi icke tvista. Mera tvifvel-
aktigt kan vara, om man på grund af artikeln om Gatu-
renhållningen, Journalens första stridskrift, har rätt att före-
trädesvis på den gamla skolan kasta skulden för denna
brist. När man i Auroraförbundets handlingar före stridens
början finner de starkaste utbrott af sjelfförtröstan och öf-
vermod mot olika tänkande, måste man antaga, att Gatu-
renhållningen ingenting gjort för att öka polemikens skärpa.
Dessutom kunde denna artikel ej rättvisligen förnärma nå-
gon annan fosforist än Hammarsköld, och han hade långt
förut tänkt på en tidning, som skulle afse att »begabba»
Wallmarks. Men hvad skäl gaf den Atterbom att börja
sin bana med Xenierna och Rimmarbandet?
Svårare är beskyllningen att den gamla skolans män
skulle anlitat öfverhetens hjelp i den vittra striden. Men
då de bevis, som förf. andrager för att styrka denna be-
skyllning, äro hemtade ur fosforistiska urkunder, torde man
ej vara skyldig att låta dem gälla obetingadt. Om hinder
lades för spridningen af fosforisternes skrifter genom posten,
om varningar tilldelades dem af konsistorier och hofkan-
slerer, huru vet man att dessa myndigheter handlat på
uppmaning af de äldre literatörerne? Fosforisternes uppgif-
ter härom böra mottagas varsamt. Det var för dem en
stor lockelse att spela martyrer. Medan de, okände för
verlden höllo sina tal och diktade sina sånger i Auroras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
