Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 OM ROMANENS URSPRUNG OCH ÄLDSTA FORMER.
erotiska sagor, legender, som de hellenistiska skalderna upptogo
till föremål för sin diktving, och de voro i detta hänseende icke
utan föregångare. Redan Stesichoros behandlar den siciliska
folksagan om Dafnis, som älskas af nymfen Kloé, och då han
blir henne otrogen, bländas och går en sorglig död till mötes.
Sparsamt upptogos derefter dylika ämnen ända till tragikern
Euripides, hvilken i detta, likasom i många andra afseenden, bröt
med den gamla traditionen. Annu vanligare blir folklegenden
hos senare sorgespelsförfattare, och sådana ämnen som Myrrhas
kärlek till sin far Kinyras, Dido och Eneas, Apollo och Dafne
förekomma tidt och ofta i den senare tragedien.
Under det tragikerna på detta sätt upptogo och använde de
ifrågavarande legenderna, togos dessa för sitt stoffliga och histo-
riska värde om händer af historiker och antiqvarier. — Förut
hade de s. k. logograferna lika litet som Herodotos, oaktadt deras
intresse för stam- och lokalsagor, fäst sig vid kärlekssagorna.’
En öfvergång härutinnan bildar den lärde historikern Ktesias, som
med full afsigt att berätta något rörande och gripande omtalar
den romantiska sagan om Medern Stryangäos och Sakerdrottnin-
gen Zarinäa, och detta torde vara det första exemplet på en
poetiskt-prosaisk berättande framställning af ett kärleksförhål-
lande och således i viss mening en liten kärleksnovell. — De
stora historikerna under tredje och fjerde århundradet upptogo
derefter dessa ämnen; så Timäos, hvilken berättade den af
Stesichoros behandlade sagan om Dafnis samt för första gången
sagan om Dido och Eneas, Fylarcbos var den förste som berät-
tade sagan om Apollo och Dafne, och på detta sätt upptogs den
ena efter den andra af de erotiska folksagorna. Det vigtigaste
rummet intaga likväl lokalsagorna. Dessa blomstrade isynnerhet
1 städerna på Mindre Asiens kust, hvilka mottogo ett utpregladt
inflytande från Orienten, och främst bland dessa städer gick Mi-
letos, hvars sagor berättas i Aristoteles’ Politik i afdelningen om
Miletos. På andra ställen nöjde man sig ej med att anknyta eroti-
ska sagor till stadens fornminnen, man började äfven omgifva de
gamla mytiska personligheterna med doften af mildare känslor.
Så t. ex. uppträdde Achilles icke mera såsom den hårde hjelte,
Homeros skildrat, utan fastmera såsom en riddare, hos hvilken
man hufvudsakligen fäste sig vid ’de bekanta kärleksförhållandena
till Laodamia, till Briseis och andra qvinnor. Likaså omgafs
Otiysseus af samma ridderliga romantik. — Men icke allenast de
gamla myterna förvandlades till kärlekslegender, äfven historiska
händelser af ganska sent datum romantiserades på enahanda sätt,
såsom följande exempel väl är egnadt att visa. Hvar och en
känner, om också endast från Göthes »Wilhelm Meister», den be-
kanta historien om Antiochos, som älskade sin styfmoder Stra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
