- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
25

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 25 ÄNNU NÅGRA ORD OM HENRIK IBSENS "GENGANGERE".

höjden af sin förvirring och vet mindre än någonsin, då
stye-ket slutar, hvad hon skall gripa till.

Denna omständighet, att personerna egentligen äro för-’
klädda abstraktioner, gör dem ännu kallare, än de annars
skulle vara. Hos dem finnes ingenting af detta mänskliga
inkonsekventa, som betecknar den konkreta personligheten, —
dessa ögonblick, då man vill något helt annat än det
vanliga, dessa glimtar af sjunkande och stigning, alt detta, som
gör, att äfven englar ha små svaga ögonblick, och att också
de största stackare då och då kunna känna sitt mänskligt
hjärta slå. Nej, med järnhärd konsekvens hållas alla inom sin
princips gränser, undantagande naturligtvis fru Alving, ty hon
representerar ju inkonsekvensen.

Det finnes en annan norsk, nu lefvande författare af
dramatiska arbeten, som här denna förmåga att skildra
konkreta personer till och med i tendentiösa dramer, och det är
dock detta oberäknade, oväntade, skiftande, hvilket finnes i
alla naturer och mest i de rikaste, som gör människor lefvande
och i konstnärlig framställning likasom rundar figurerna.
Emellertid är det ett faktum, att den stora publiken lättare
tilltalas af det abstrakt anlagda än af det konkreta, ett faktum,
som också lätt kan förklaras därigenom, att det konkreta
alltid är långt mer kombineradt.

Den åsigt, som af en och annan uttalas, att en skald
icke har lof att framställa alt, kunna vi icke dela. Jo, en
skald har lof att framställa alt, men det beror på, huru han
ser detta alt. Låt oss gärna få syndare och stackare och
moraliska uslingar och stora skurkar, med ett ord, låt oss få
framstäldt sådant, som vi allesammans — inklusive skalderna
— ha en smula af, men låt dessa människor ha blod i ådrorna
och hjärta i kroppen och så en själ, som dock i Guds namn
någon gån g kan ha en varm, en sann, en efter något ädelt
trängtande känsla! Lät oss få dem sådana, att vi längta efter
att räcka dem handen till hjälp eller vilja taga dem i famn
och säga: »Jo jo, så är det! Så är jag och vi allesammans,
felande, obestämda, svajande hit och dit, men vi vilja och vi
kunna bli annorlunda». Men låt oss icke få människor,
som blott uppväcka vårt förakt, och pä hvilka vi måste se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:22:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free