Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AP VICTOR BALAGUER.
31
Hannibal.
Hvad är for mig att döf hvad är att lefva?
jag lefva eller dö vill blott med ära!
Ro! hvila! Har du kunnat tro, att åren
försvagat så min arm, att nu den nekar
att svinga svärdet? Än jag känner klappa
uti mitt bröst ett manligt hjärta, känner,
hur blodet raskt i mina ådror svallar,
när lågan flammar upp och krigstrumpeten
till strids med gälla ljud de tappre kallar.
Hamilkars son jag är, och af min fader
jag krigarns yrke lärde. Kamp och faror
för mig en högtid varit. Hela lifvet
pä stridens fält jag tillbragt; %törst och hunger
min näring var, min bädd den hårda marken,
min hufvudgärd en sköld, och tak gaf himlen,
med ljus af stjärnor än och än af blixtar.
Vid strid och mödor van, jag aldrig vunnit
en annan hvila än att ständigt kämpa,
ej större ro, till fröjd för själ och sinne,
än att de kalla vinteraftnar lyss till
Tyrtæi sånger, hans, den ädle grekens.
Hvi talar då du om ett slutadt lifsvärf?
Mitt lif är bundet vid en ed, och gudar
mig unnat lefva blott för att den hålla.
Min far . . . jag var ett barn, men än jag mins det,
ty det ett minne var för hela lifvet! . . .
min far mig ledde fram till altarhällen,
där presten offrade till Zevs den höge,
och offerdjurets hjärta blödde än;
min hand därpå han lade; »svär», han talte,
»svär.att för evigt bära hat till Roma!»
Jag svor, och se’n i dagar och i nätter,
i krig och fred, i kamp och vapenhvila,
den eden ständigt för mitt minne står,
den ed jag svor som barn ännu på stranden,
där spanska Gades* murar stolt sig höja.
En enda gång, ... i Capua var det . . . glömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
