Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR.
349
vida närmare samband mellan stoff och form än någon
föregående. Man går ännu djupare. Man söker personligheten, som
står bakom, och svarar denne, att han vill, att hans verk skall stå
för sig själft/så skrattar publiken och sparkar omkull det.
Gäller det nu ett drama, så bjuder nog konstläran — ja, till
och med sanningen — att personagerna ej få vara förf:s
språkrör, utan böra handla och tala i enlighet med sina egna respektive
karaktärer. Men när det kommer till kritiken, så dömes det dock
så, som hade dialogen förts ej mellan de uppträdande figurerna
utan emellan förf. och publiken. På detta sätt rent af drifves
dramaturgen till polemik. Den ena störtsjön tidningsartiklar och
broskyrer följes af den andra störtsjön samhälls-tragedier, de där
kallas komedier — tills slutligen författarne själfva blifva det
egentligen komiska och kommentatorerna det egentligen tragiska i
altsammans — och konstverken? Silentium!
Hr Wahlberg, som är en utpräglad lärjunge af ofvannämda
skola, ehuru han ingalunda hinner Ibsen i fin karaktäristik eller
Björnson i ypperligt sceneri, har i sitt skådespel Samhiillsuppfostran
behandlat arbetarefrågan. Detta stycke må ega hvilka fel som
hälst, men det är genomandadt af ett varmt deltagande för dessa
samhällets sämst lottade medlemmar, olyckliga förr, olyckligare nu,
då vår tids folk-, hoc est half-bildning, ännu ej hunnit gifva dem
insigt om något annat än om hvad de sakna. Ty proletären är
ej verkligt proletär för än han själf blir medveten därom. Då
tändes hos honom lätt nog hat och en blind hämdlystnad,
upp-rorsmakaren är färdig, och ingenting kan häjda honom på vägen
till brott. – Å #indra sidan känna »herrarne», att marken börjar
undermineras, och i sin ovilja att släppa ifrån sig rättfången eller
orättfången samhällsställning och makt söka de kringgå minan
på krokvägar, som också leda till brott. När så båda fallit, blifva
de bröder och komma öfverens om att kasta sin skuld på
samhället. De säga ej längre, att det beror på människorna, hurudant
samhället är, men de tro, att vore samhällsskicket fullkomligt, så
skulle människorna också vara goda — eller åtminstone vore det
likgiltigt, huru individerna voro. Det är modernt. Det är nihilism.
Detta ämne är väl värdt dramatisk behandling. Hr Wahlberg
har begagnat det. Nu är att pröfva, huru han lyckats.
Hr Wahlberg synes ha gått tillväga på följande sätt. Han
har i) tänkt sig en arbetaresträjk och alla de uppträden och
spännande scener, som en sådan kunde förete; 2) uppgjort tvänne
huf-vudkaraktärer: »herm och »arbetaren»: 3) inbjudit till deltagande i
handlingen ungefar så många personer, som behöfdes för att ge
de spännande scenerna relief och de öfriga något innehåll: dessa
inbjudna personer tyckas ej i allmänhet ha varit hr Wahlbergs
bekanta; 4) fördelat alt i fyra rättvisa delar (akter); och 5) skrifvit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
