Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfefferkorns reseminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”bildade rotvälskan,” som i vårt land är ett bevis på boksynthet
och kännedom om andra länders litteratur. Utom denna ulsigt har
jag äfven en annan, den nemligen att mina skrifler egentligen aldrig
blifvit lästa, det vill säga redan inneha ett eget klassiskt värde, och
dessutom att just derigenom tillräckligt antal ouppskurna exemplar
återstår åt efterverlden.
Vare du mig helsad, stad! der min odödlighet randades; med
helig bäfvan träder jag inom dina murar.
Skråköping har väl inga egentliga murar, men är dock så alt
saga skyddadt af trädmurar — redan i detta ligger någonting
klassiskt — Skråköping är genom sina trädmurar skyddadt och räddadt
undan olyckan att flyta ut på landet.
Jag hade knappt anländt till staden och tagit in hos
Klarman-skan, på den förra så kallade Skojarkrogen, som nu öfver porten i
stora, granna guldbokstäfver har inskriften: Hötel Bohemiéme, förr än
ett rop gick öfver hela staden: ”Pfefferkorn är kommen!”
Den tacksamma staden återbördade sin son, slöt honom åter
inom sina murar. Stadens lejon skyndade till mitt möte — alla ville
se mig, alla ville höra min röst, få en blick af mig, som skrifvit
samlade dikter och en större roman, ”Kålfjärilen,” förutan en stor
mängd följetonger i våra mest lästa Tidningar.
”Nåh se bror Pfefferkorn från Stockholm!” yttrade en.
”Mycken glädje,” sade en annan.
”Hvar är han, att jag må få se honom?” hörde jag en tredje
fråga sin granne. Med ett ord, jag var dagens hjelte och delta — der*
före att staden ingen bokhandel har och troligen intet exemplar af
mina verk. Med ett ord, jag är i Skråköping en auctor classicus,
som ingen läst, ingen förstålt, men alla beundra. Dessutom är jag
stadens barn.
På aftonen samma dag gaf man till min ära en soirée.
Alla stadens honoratiores voro närvarande der och jag
adresserade mig synnerligast till damerna, som sett en Julkalender,
bunden i maroquin med guldtryck och guldsnitt samt försedd med
Tyska stålstick, öfver hvilka jag skrifvit en text af en alns och tjugutre
tums längd, tryckt med dubbelmittel och mellanslag.
Ja^ har i någon Tysk filosof läst att snillet är omätligt, att dess
produktioner icke kunna jemföras genom något mått o. s. v. —
Karlen skref i gamla tider — han visste icke, han, huru en nyare tid
skulle kunna förmå att begränsa det oändliga. Jag, Jeremias
Pfefferkorn, vet det — jag kan vara snillrik på ett ark, på tio, med mittel
eller perlslil, allt som man vill — jag kan tjena verlden med
någon-ling nytt till jul, påsk, pingst och midsommar. Jag har af mina för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
