Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pfefferkorns reseminnen - En Bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ganska intressant,” försäkrade vi begge.
”•Ja, är det inte? verkligen man vid första påseende kunde tro
det om det lilla Skråköping — nej verkligen inte; men har är en hel
mängd bildade familjer, i synnerhet är fruntimmerssidan utmärkt. Jag
kan säga er, mina bröder, att flickorna Balkman, alla sju äro rätt
hyggliga flickor — de spela fortepiano, i synnerhet Stina, hon
spelar — min Gud, ni skulle höra henne spela mazurkan, det riktigt
rycker i benen, så god takt — en sådan takt — och sedan mamsell
Prejare, hvilken finhet i urskiljningen — hm — hon har känsla,
verklig känsla, och jag läser alltid opp mina små lekverk — jag är
inte författare ex professo, som bror Pfefferkorn — hm — och vet
bröderna, hon urskiljer alla finare ställen — ställen, som det vill en
qvinnas sylfidiska själ att fatta — hon är ibland verkligen sublim.”
”Nu slås det an till vals!”
”Jag kommer igen, käre Löfstedt; nu må jag skynda!” utropade
kamrern och var som en blixt ute, oppför trapporna och i salen.
Valsen började då vi anlände. Vår nya bror svängde om med
sin sublima dam, ungefär som månen svänger om med jordklotet.
Kamrern trippade omkring henne med en alldeles obegriplig
hastighet, då hon svängde omkring och med centrifugalkraften skulle
slungat honom ur sin bana, om han icke hållit tag. Kamrern svettades,
så att stora klara dpoppar tillrade på hans panna, och hade nära
mistat andan, då paret ändtligen stannade.
”Ah!” yttrade mamsell Rachel, ”jag är så matt — kamrern
valsar alltför häftigt — ah!”
”Hur är det, min nådiga?”
”Jag tror jag måste sätta mig, det var aJltför angripande —
mamma, jag blef så matt.”
”Kors, Rachel! kors, barn! du skall dricka vatten,” sade modren.
Kamrern skyndade efter vatten. ”Min nådiga, gå in i ett
sidorum — hm — att rörelser . . .”
”Ack!” sade gumman, ”det är kropps- och själsrörelser på
en gång.”
Kamrern tittade opp med sina små runda ögon. ”Hm, jaså —
själsrörelser — själsrörelser, inte kan jag begripa hvad för själsrörelser.”
”Ack, bäste kamrer! mamma har sina idéer,” sade mamsellen
med ett sjukligt leende, ”det går nog öfver.”
I det sökta rummet brann ett ljus med lång veka, det såg
hemlighetsfullt ut.
”Ack, att vara så svag! stöd mig, jag håller på att digna!
Mamma, akta! mamma orkar ej.”
”Min Gud, gode kamrer! jag tror att flickan dör.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
