Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informators-år - Lagmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan — s& — med ett ord — min stackars Emilie är just den der
lilla flickan jag fann i skogen.
— Jag har redan gissat det förut.
— Nu vet du mina barndomsöden, sade lagmannen. Jag
erkänner att jag envisades att bygga just här, att fruktbart göra detta
här, som jag i min banidom tyckte så ängsligt — just som jag då i
tankarne lät träd vexa bland mossan, just så har jag låtit planterat
dem — men stället är fuktigt och osundt — kanske, tilläde han, mina
barn lefvat — om icke — men jag har aldrig förut kommit att tänka
på denna möjlighet — jag sjelf och min syster vuxo upp här i en
låg fuktig stuga, till ett par starka, friska menniskor — men det kom
väl deraf ätt vi minst af allt voro inne. Emedlertid, min bäste
magister, så önskar jag att Felix skall vara borta härifrån, till dess han
fyllt tolf år — lefver han öfver sin tolfte födelsedag, så är min
hustru botad — då är den gamlas förbannelse tillintetgjord och bevisar
sin orimlighet — men dör han innan dess, så —–
Pastor Fikonlöf har i denna sak hulpit mig. Han har ett
alldeles obestrid t inflytande öfver min hustru — han har öfvertalat henne
— det var en tjenst för hvilken jag bör tacka mycket.
— Men förlåt herr lagman — skall han då för alltid fortsätta
detta inflytande, som förstör hennes nåds lugn och dödar all trefnad
i huset?
— Jag hoppas att han snart måste bort — han har sökt ett
litet patronelt pastorat och alldeles förtjust en gammal fru, som
innehar jus patronatus. Hans lycka har vägt på ett hår, emedan det
blifvit process om patronatsrättigheten; men fru Mätzinger lär vinna.
I fall detta händer, så tillträder han i Maj, emedan nådåret förlupit
under processen. Således kan jag hoppas; men sedan — kan min
hustru vara utan hans trät? Ni skall i eftermiddag gå upp Ull min
hustru, hon är förberedd på er ankomst.
Jag hade mina egna tankar om frun, henne i all ära; men huru
öfverraskad blef jag ej, då jag fann ett fruntimmer, visserligen blekt
och af elt sjukligt utseende, men del oaktadt verkligen skönt. Ett
par så milda, svärmiskt sköna ögon hade jag ännu ej sett — hon
tycktes vara en varelse från en bättre verld. Det var omöjligt alt ej
älska henne — oaktadt hon plågade oss alla. Hon förrådde ett varmt
hjerta — hon till och med smålog — men pastor Fikonlöf inträdde
och hennes gryende glädje släcktes i ett nu.
Han såg ner dyster framfor sig, liksom om han syndat genom
att tala vid oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
